I huvudet på: människor

Nu börjar vi produktionen av en serie samtal där jag ska möta entreprenörer och företagare i Huddinge. Det är Arena Huddinge är uppdragsgivare. I några år har jag lett frukostmöten för företagare, politiker, beslutsfattare och investerare i Huddinge. Där har jag mött mängder av intressanta människor, men formatet är snabbt och jag har börjat längta efter att få fördjupa de samtalen.

Nu gör vi det. Jag kommer att söka upp människor i Huddinge som driver företag och utvecklar nya idéer. För att ta reda på vilka de är, vad som driver dem och hur de ser på framtiden. Samtal som får ta lite tid och hitta den form de behöver för att landa i dokumentära berättelser i bild, text och ljud.

Det är dags att ta sig in i huvudet på intressanta människor. För att skapa fler idéer i den där korsningen mellan affärsnytta och samhällsnytta som Arena Huddinge etablerat.

När människor möts händer bra saker. Så det är bra när idéer sprids. Släpps i vår på Arena Huddinges hemsida och i de sociala kanalerna.

/Fredrik Bronner

Förbereder fredagssamtal

Den här fredagen sitter jag på ett tåg mellan Malmö och Örebro. Nästa fredag kommer Sara och jag att duka bordet för ett nytt fredagssamtal. Det känns fint att intresset är så stort redan nu inför det andra samtalet. Fler vill vara med än vi har plats för. Många är nyfikna och vi har fått förfrågningar att göra detta i fler städer.

Det är bra. Jag tror att många av oss har ett starkt behov av att få stanna upp i lite djupare samtal. Där vi lyssnar och respekterar varandra och vågar prata om lite svårare saker.

Om en vecka pratar vi om döden med en grupp människor som har olika bakgrunder och perspektiv. Nu får vi börja tänka på allvar kring vilken soppa vi ska göra. Döden kräver sin soppa nämligen.

/Fredrik

Att processa ljud kanske dödar kultur och förståelse

Hemma på min gata i stan.
I tunnelbanan.
På tåget.
I bilar och på cyklar.

Människorna i hörlurar. Fler människor lyssnar på mer musik än någonsin. Eller ljudböcker. Eller poddar. Det borde väl vara bra. Om fler människor lyssnar på mer musik, fler berättelser och nya samtal kan väl inget vara dåligt med det? Men, allt fler röster höjs. Funderingar kring vad denna ökade kvantitet i konsumtionen av ljud faktiskt berättar om vår samtid. Har den överhuvudtaget något med kvalitet att göra? Denna fixering vid hörlurar. Som reducerar brus, stänger ute omvärlden och isolerar. Som hjälper oss att slippa ha kontakt med andra människor i det offentliga rummet. Vad gör den med vår lyssning?

Jag tror att allt fler människor processar ljud, snarare än lyssnar aktivt på något de tycker om. Alltså använder ljud för att stänga omvärlden ute (eller för att kliva in i en egen specialdesignad verklighet). Istället för att lyssna på naturens egna ljud under långpasset i terrängen så betar jag av 2-3 avsnitt av favoritpodden. Eller den där aggressiva spellistan som höjer min upplevelse av pulsen och stegen. Samma sak under mina stressade promenader mellan möten. Ljuden får mig att fokusera. Inåt kanske. Men allt oftare undrar jag på vad.

Frågan är hur många som ens lyssnar på något annat än brusreduceringen?

Just nu föreläser jag för blivande musikproducenter på väg ut i arbetsliv och entreprenörskap. De är under avslut på en akademisk utbildning vid ett svenskt universitet. Vi diskuterar konstnärsskapet och kreativiteten. För en tid sedan åt jag lunch med en av deras lärare. En person som också forskat om musik och kultur. Vi diskuterade automatiskt låtskrivande. Att Siri, Google Assistant och Alexa om några år kommer att göra musik anpassad för oss i realtid. Algoritmer lär redan finnas. Apple behöver bara analysera min lyssning (som de borde ha koll på efter en närmare 20 år lång kundrelation). Tekniskt är det möjligt. Jag tror också att många kommer att älska det. Men, jag undrar hur stort eller litet utrymmet för människans skapande kommer att vara i framtiden. Studenterna jag jobbar med just nu är redan anmärkningsvärda och kreativa. Okända? Kanske. Men icke desto mindre skapar de musik som berör.

Jag tror att vi behöver fler av deras sort. De där som behöver berätta något. Med hjälp av musik. Något som vi kan relatera till och beröras av. Toner och ord som tar tag i oss på djupet, snarare än processas. för att skapa ett brus som tar bort omgivningen.

Kommer algoritmerna kunna göra samma sak? De kan nog skapa ljud som stänger människor ute, men kan de skapa musik som berör mig? Jag är inte säker på att jag vill veta. Jag börjar få nog av hörlurar, skärmar och människor som inte går att nå, trots att de står mitt emot mig. Hela tiden.

Så nu tar jag av mig mina hörlurar. Jag har valt att leva i staden eftersom jag tror att jag vill ha människor runt om mig. Då är det jättedumt att stänga dem ute. Jag älskar musik och vill att människor som skriver den ska fortsätta att göra det. Jag behöver den för att bli förbannad på löpbandet och orka. Eller när jag diskar, saknar min älskade eller har ont i magen. Men, jag behöver den inte för att processa ljud som ska hjälpa mig att bygga min bubbla starkare. Om jag aldrig lyssnar på andra kommer jag få svårt att förstå varför världen ser ut som den gör.

Vi hörs.

/Fredrik Bronner

(Men jo, jag kommer fortfarande ligga hemma i soffan med mina gamla tyska superlurar när jag vill lyssna på något anmärkningsvärt bra. Som lager av stråkar eller finstämt piano. När jag verkligen behöver avskärma mig för att höra. Det sker i ensamhet.)

Fredagssamtalet, del 2: Döden

Allt fler svenskar begravs utan att det är en enda anhörig närvarande. På begravningsbyrån sitter familjen och bläddrar i sin kalender och har svårt att hitta en lämplig tid för begravning mellan jobbresor och åtaganden. Varför är så många för upptagna för att begrava sina döda? Vilken plats har egentligen döden i våra liv idag? Är du rädd för döden? Är du rädd för att prata om den?

Tid:
Fredag 1 mars
Klockan 11.30-13.30

Plats:
Hos Bronner & Bronner
Trädgårdsgatan 18, Örebro

Vill du vara med i det här fredagssamtalet?
Anmälan via mail till osa@bronnerbronner.se senast 22 februari. Vi kommer att välkomna sex gäster till samtalet, som hålls vid vårt matbord. Gästerna bjuds på vegetarisk soppa och bröd.

Läs mer om tanken bakom fredagssamtalet här.

Ett fint samtal om att samtala

Vi har avslutat det första fredagssamtalet. Sju personer delade en måltid hos oss idag och möttes i ett fint samtal. Just idag handlade det samtalet om just det…. att samtala. Det var länge sedan två timmar gick så fort. Samtalet blev öppet och förtroendefullt. Människor som i sina liv är vana att möta människor på i yrke och som sig själva delade ord och lyssning med varandra.

Känslan av att vara med i ett riktigt samtal var skön. Det är inte så svårt ändå. När vi är närvarande, lyssna och är intresserade flyter samtalet på. Vi människor som lever i ett högt tempo, statusuppdateringar och snabba dialoger med många olika människor i skärmen hela tiden…. vi behöver en motkraft. Någon slags riktning och kurs där vi påminner oss själva om (och hjälper andra att förstå) att mötas och faktiskt samtala.

Allt god utveckling börjar i samtalet. Så det kändes skönt att få insikt i att det finns skolor där samtal och teknik för samtal faktiskt ligger i profilen. Och att vi är ganska bra på det när vi faktiskt vill.

Två tydliga saker tog vi med oss idag. Vi vill bryta igenom ytan och få till riktiga samtal genom att gå förbi kallpratet och våga ställa riktiga frågor. Och vi vill också göra motstånd mot dåliga samtal, där intresset inte är ömsesidigt. Men framför allt, vi vill mötas i fler samtal. Så vi fortsätter med fredagssamtalen. Nästa gång pratar vi om döden. Det känns fint det också.