Näringslivets hållbarhetsarbete och post corona

Vad händer med hållbarhetsfrågorna efter Covid-19? Det var jag inbjuden till Handelskammarens Hållbarhetsarena för att prata om, i fint sällskap av Elin Sandström som är hållbarhetsspecialist på White Arkitekter och Anna Lidström som är hållbarhetschef på Spendrups (som inte syns i bild men var med på länk).

Och som vanligt går tiden alldeles för fort när man pratar om viktiga saker. Tillsammans med Handelskammarens VD Jenny Emerén samtalade vi kring hur coronapandemin påverkat hållbarhetsarbetet, och vilka råd och tips vi kunde dela med oss av till företag som arbetar med hållbarhetsfrågorna. (Det första tipset måste därför givetvis bli att de företag som inte reflekterat över hållbarhet hittills behöver börja med det omedelbart)

Är Agenda 2030 relevant? Ja, den har gett oss en gemensam färdplan och pekar ut de stora utmaningar som vi alla måste bidra till att lösa. Anna lyfte fram att agendan har blivit en viktig motor för många företag att driva på arbetet med hållbarhetsfrågor. MEN – den är bara relevant om vi fyller den med faktiskt innehåll. Parisavtalet och FN:s konvention om biologisk mångfald har tyvärr visat sig vara mer av läpparnas bekännelse. Nu är det upp till oss alla om vi ska nå det globala målen.

Min erfarenhet är att många mindre företag tycker att det är svårt att översätta de globala målen till den egna verksamheten. Och det finns tyvärr ingen quick fix. Det krävs ett tydligt engagemang och en del tid för att göra de globala målen till sina egna genom en väsentlighetsanalys. Spendrups har själva identifierat fyra fokusområden som är tydlig kopplade till de globala målen, och sedan formulerat mål och åtgärder på varje område. Det här är ett arbete som behöver vara ärligt, genuint och transparent. En genomgång av ett hundratal börsnoterade företags hållbarhetsredovisningar visade att bara en liten del av dem hade mål och åtgärder för sina mest betydande hållbarhetsaspekter. Oftast redovisade man sådant där man redan hade ett positivt bidrag, men med svag koppling till de största avtrycken. Och så var det ju inte tänkt.

Elin berättade om nya spännande projekt som White arbetar med – byggnader som är helt klimatneutrala ur livscykelperspektiv. Hon gav också flera exempel på möjlig omställning och effektivare nyttjande av ytor. Sådant som blivit tydligt under coronapandemin – bland annat hur stora ytor vi nyttjar för bilar i städerna, hur vi kan behöva ställa om våra kontor och arbetsplatser. Cityhandelns nedgång kommer också innebära både svårigheter och möjligheter framöver. Vad ska vi fylla de tomma butiksytorna med?

Jag gav några exempel på hur mindre företag kan utveckla cirkulära lösningar. Hyra ut istället för att sälja är ett kraftfullt verktyg för att ändra vår värdering av material och livslängd. Jag berättade också att nya kontorsbyggnader idag har fått hela sitt inkråm utbytt efter i genomsnitt 7 år. (Ja, du läste rätt) Hyresgästanpassningar gör att man bygger om, river ut och nyinreder. Om fastighetsägare, förvaltare, hyresgäster och inredningsarkitekter skulle börja samverka på ett smart sätt för att nyttja resurserna bättre kunde vi minska klimatavtrycket i fastighetsbranschen betydligt.

Anna delade med sig av exempel på hur Spendrups jobbat med att skapa cirkulära flöden i sin egen verksamhet. De tar hand om en del av dranken (en restprodukt), torkar och gör pellets av den som sedan används till energiförsörjning. Tydliga krav från kunder har drivit på deras hållbarhetsarbete. Kunder som Systembolaget och festivalen Way Out West har efterfrågat ekologiska produkter, vilket har lett till ett samarbete med lantbrukare för att öka tillgången på ekologiska råvaror. Spendrups är dessutom ett familjeföretag som är tydligt värderingsdrivet, vilket också har varit en betydelsefull drivkraft för dem. Det kan vara en stor fördel i hållbarhetsarbetet, och i förlängningen för företagets varumärke och konkurrenskraft.

Och så frågan om vad som händer efter pandemin? Det finns nog många som hoppas att allt ska bli som vanligt snart. Men ”post corona” innebär inte att allt kommer bli som förr. Vi kan vänta oss fler pandemier av det här slaget i framtiden, dessutom med kortare intervall. Ju längre in i orörd natur vi tränger oss för att utvinna naturresurser, desto fler nya virus kommer vi få med oss ut. Vi kommer behöva anpassa oss till nya förutsättningar. Som de vi levt under de sista sex månaderna

Pandemin har också blottlagt hur sårbara många företags leverantörskedjor är. En av globaliseringens många baksidor. Det är en sårbarhet som många företag behöver minska. Att söka leverantörer och samarbetspartners närmare tillverkningen är klokt. Och att ställa om till mer cirkulära affärsmodeller.

Jenny ställde också den lite jobbiga frågan om det redan är kört för klimatet? Lyssna på hela samtalet så får du svaret!

(Avslutningsvis ett tack också till Handelskammaren för att ni möjliggör sådana här samtal. Det behöver näringslivet mer av!)

Nej universiteten, det duger inte

Vi är på universitetet då och då i olika sammanhang. Ibland för korta insatser som seminarier och inspirationsföreläsningar om hållbarhetsfrågor, ibland för längre utbildningar i entreprenörskap över många veckor. Det är bland det roligaste vi får göra – att få träffa och prata med unga människor fulla av lust och driv att lära och utvecklas.

Men en sak som slår oss är att vi alltför ofta träffar studenter som är i slutet av sin utbildning som har nästan noll kunskap om hållbarhetsfrågor. De kan ha läst flera år på universitetet men vet väldigt lite om de stora miljöutmaningarna. Det är också en bild som jag fått bekräftad när jag pratar med bekanta i både näringsliv och offentlig sektor. Företag och organisationer som har kommit ganska långt i sitt hållbarhetsarbete får in ny kompetens som nästan helt saknar hållbarhetsdimensionen. Och är hållbarhetsfrågorna verkligt viktiga för organisationen, eller till och med affärskritiska, så är det ju onekligen en svaghet. Det borde ju vara tvärtom, att de nyutexaminerade kommer in med den mest aktuella kunskapen på området.

Hur borde det se ut då? Högt upp på vår önskelista står en introduktionstermin för alla studenter på universitetet i hållbar utveckling. Och då menar jag inte en snabb överflygning med glossiga bilder på globala hållbarhetsmålen, utan en RIKTIG hållbarhetsutbildning. En som går på djupet i de verkliga, stora utmaningarna vi har. Så att alla studenter förstår att sättet vi gjort saker på fram tills idag har gjort att havsnivån kan komma att stiga med flera meter under kommande århundrade. Att nästan 70 procent av populationerna av ryggradsdjuren har försvunnit sedan 1970. Att vi går mot en katastrofal brist på både livsmedel och dricksvatten för stora delar av jordens befolkning. Att vi inom några decennier troligtvis kommer att ha 250-300 miljoner klimatflyktingar i världen. Men också att vi har möjlighet att göra annorlunda. Och att det är deras uppgift att på olika sätt – i sina olika roller i samhället – bidra till att den här utvecklingen inte fortsätter.

Sedan behöver varje fakultet och institution se till att deras studenter får djupare kunskap i de klimat- och hållbarhetsfrågor som är relevanta för deras område. Ekonomerna behöver förstå på vilket sätt vår ekonomi har vuxit sig större än planeten vi bor på. Byggingenjörerna behöver ha kunskap i träbygg och ekosystemtjänster. Läkare och sjuksköterskor behöver förstå hur läkemedel påverkar miljön och det stora klimatavtrycket från vårdens engångsmaterial för att kunna påverka. Och så vidare, och så vidare…

Vi är inte riktigt där idag. Vissa fakulteter har verkligen tagit kravet på integration av hållbarhetsfrågor i utbildningen på allvar, och gör ett imponerande arbete med det. Andra verkar tyvärr ha missat det fullständigt. Det duger inte. ALLA studenter på universitetet måste ha hållbarhetskompetens med sig ut. För varenda en av dem kommer att behövas för att vi ska lyckas med att ställa om samhällsutvecklingen. Så kom igen nu! Satsa mer på fortbildning av lärare, och på en riktig hållbarhetsutbildning för alla studenter.

Det magiska finns också nära

Det har varit ett märkligt år. Igår läste jag nyheten om att världen har tystnat under coronapandemin. Så mycket att seismologerna häpnar när de läser av sina instrument. Fabriker har stoppat, trafiken har minskat. Vårt samhälle har inte bara blivit tystare, det har också blivit renare. I framtiden kommer forskarna troligtvis kunna visa hur många liv som också räddats genom pandemin, genom att utsläppen av hälsoskadliga ämnen har minskat. Konsekvenserna av covid-19 är motsägelsefulla och mångbottnade.

Reserestriktionerna har också förändrat vår semester. Istället för New Yorks skyline, stenklippor i Kroatien och sandstränder i Italien och Thailand så fylls sociala medier med bilder från svenska fjällvärlden, från Kinnekulle, campingplatser i Småland, stränderna på Österlen och insjöar i Sörmland. Många svenskar har varit på platser i vårt eget land som de aldrig skulle sett annars. De plockar hjortron och blåbär, hittar nya badplatser och provar aktiviteter de aldrig gjort tidigare. Jag tror att många för första gången verkligen ser och uppskattar den fantastiska natur vi har omkring oss här. Och det tror jag är en förutsättning för att vi faktiskt ska kunna bry oss om hur vår livsstil förstör planeten vi lever på.

Vi på Bronner & Bronner – jag och Fredrik – är mitt i semestern nu. Vi har inte varit längre bort från vårt hem än sex mil men ändå hunnit uppleva fantastiska stunder. Bäverungar som leker i vattnet, magiska solnedgångar över vattnet, många timmars paddling på sjöar och kanaler, vackra skogar och fina sandstränder.

Tänk om den här sommaren kunde få bli det där uppvaknandet vi svenskar behöver. En insikt om att vi inte behöver flyga utomlands flera gånger om året. Att naturen runt hörnet också kan vara magisk. Att det finns så mycket att upptäcka här hemma. Att vi borde vara lite mer nöjda med det enkla och nära. Att vi faktiskt inte blir lyckligare av allt det vi gör som skapar stora avtryck på miljön.

Min finaste stund hittills den här sommaren? När jag vaknade i tältet 05.30 en morgon av en pigg fågel. Kunde inte somna om utan gick istället ut på en promenad i den tidiga morgonsolen vid en Värmlandssjö. Dimman låg tät över sjön men solstrålarna värmde försiktigt, daggen glittrade i spindelnät och det var så vackert att det nästan gjorde ont. När jag kom tillbaka till tältet gjorde vi kaffe och åt frukost vid sjön, stilla och mjukt. Så kan man också ha det. Och det var nästan gratis.

Örebroföretag – hur ska ni lyckas mer er halvering till 2025?

1998 var jag färdig med min c-uppsats. Den handlade om möjligheter och hinder för svensk miljöteknikexport. Den ledde till ett jobberbjudande jag absolut inte kunde tacka nej till, så jag parkerade planerna på en D-uppsats i några år. Det visade sig klokt – när jag senare skrev D-uppsatsen om Gröna Konsums miljöstrategi så hade jag stor nytta av den erfarenhet jag fått under några år i arbetslivet. I princip har jag alltså jobbat med miljö- och hållbarhetsfrågor i 22 år vid det här laget – största delen som rådgivare och konsult i näringslivet.

Många hållbarhetsredovisningar, miljöbedömningar, väsentlighetsanalyser, green-wash-budskap, miljömingel, livscykelanalyser, miljö- och hållbarhetschefer, hållbarhetsstrategier och motsträviga kursdeltagare och ledningsgruppsmedlemmar har passerat sedan dess… Men skillnaden mellan insikterna, engagemanget och acceptansen 1998 och 2020 är enorma. Då hånskrattade ofta näringslivet (om än i smyg) åt hållbarhetsfrågorna. De hanterade man i parallella processer, och ofta som ett nödvändigt ont. Miljöarbetet motiverades ofta med att det ”minskade riskerna för framtida miljökostnader” eller att det var ”bra i marknadsföringen”. Många av de uppdragsgivare jag arbetade med var miljöchefer som fick ägna minst hälften av sin tid åt att kämpa för sin roll eller sina frågor internt i organisationen.

Tack och lov har vi rört oss snabbt framåt de senaste åren. Miljöchefen har blivit hållbarhetschef och fått plats i ledningsgruppen. Hållbarhetsredovisningar är inget man mest har för att skryta med, utan allt oftare använder som ett verktyg för att nå bättre resultat. Klimat- och hållbarhetsfrågorna ses allt oftare som helt centrala i strategier och affärsutveckling. Sammanfattningsvis känns det tydligt att det är mest medvind och inte motvind för frågorna. Och i den här medvinden så har vi nu chansen att faktiskt göra skillnad, att förändra det gamla sättet att göra affärer på. För det enda som räknas i slutändan – klimatutsläppen, markanvändningen, resursutnyttjandet – där har vi ärligt talat inte rört oss särskilt långt. Att vara nöjd med att ”i vårt företag tänker vi mycket på miljön”, det räcker inte.

Klimatnödläget kräver en exponentiell förändring, halveringar av utsläppen var femte år i Sverige. Den insikten behöver varje företagsledare och varje styrelse göra till sin, och agera utifrån. Förstå ditt företags avtryck, våga ompröva affärsmodellen, våga ifrågasätta vinstnivåerna, öppna upp för innovation och kreativitet. Och ta hjälp med det om ni behöver. Jag ser tydligt att det som är min främsta arena idag – näringslivet i Örebroregionen – har en enorm förbättringspotential. Omställningen går för långsamt helt enkelt.

Så – hur ska just ditt företag lyckas med en halvering av klimatavtryck och resursutnyttjande till 2025?

Har det äntligen blivit dags för en regional utveckling som är hållbar på riktigt?

Vad görs i regionerna för att främja regional utveckling och tillväxt? Där får vi nog många svar. Vad görs för att denna utveckling ska vara hållbar och styra mot de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030? Vi misstänker att den frågan blir svårare att svara på.  Men nu finns det ett tydligt uppdrag till regionerna –  att bli bättre på att hitta svaren på den andra frågan. 

För varje månad som går blir det allt mer uppenbart att vi människor har försatt oss i ett klimatnödläge. Juli månad i år blev den varmaste månad som någonsin mätts upp, och konsekvenserna är tydliga genom smältande isar, döende korallrev och brinnande regnskogar. Människans långsiktiga överlevnad kan inte längre tas för given. Samtidigt gör sig bristen på social hållbarhet tydlig genom utanförskap, segregation, ojämlik hälsa och ensamhet i de flesta samhällen.

Det är uppenbart att det krävs en radikal omställning av samhället i en mer hållbar riktning, om Sverige överhuvudtaget ska ha en chans att nå våra åtaganden i Parisavtalet och Agenda 2030. Och mycket av omställningen måste ske på lokal nivå. Det är där nya idéer växer fram, och det är där alla företag startar, utvecklas och kanske växer till något större. Det är det många som förstår idag, och de regionala utvecklingsstrategierna uttrycker allt oftare en ambition att stödja och främja en sådan utveckling.

Men kommer det bli verklighet av orden i strategierna? Kommer vi faktiskt få se ett näringsliv som utvecklar nya affärsmodeller utifrån den sociala, cirkulära och biobaserade ekonomin, och som bidrar till en hållbar produktion och konsumtion – innan det är försent? Eller kommer det fortsätta med business as usual?

Det beror faktiskt på hur vi väljer att agera nu. Regeringen har nu gett Tillväxtverket har ett särskilt uppdrag att främja en hållbar utveckling inom det regionala tillväxtarbetet – 89 miljoner kronor ska fördelas under de kommande fyra åren. Ett tillfälle som regionerna verkligen borde ta tillvara om de på allvar vill bidra till en hållbar utveckling.

En start i arbetet är att regionerna runtom i landet har i uppdrag att göra en behovsanalys, för att under 2020 kunna söka stöd hos Tillväxtverket för det fortsatta arbetet. Behovsanalyserna ska sätta fingret på vad det är som behöver förändras i det regionala utvecklingsarbetet och näringslivsutvecklingen för att alla insatser faktiskt ska bidra till en hållbar utveckling. Frågor som bör ställas är: Vilka effekter ger egentligen våra stöd och insatser idag utifrån ett hållbarhetsperspektiv? Vad i våra metoder och arbetssätt behöver förändras? Hur kan vi tänka helt nytt för att främja ett hållbart företagande och entreprenörskap i vår region? En klok och välgjord behovsanalys ger goda förutsättningar att få ta del av Tillväxtverkets medel – för att sedan på riktigt kunna vara med och bidra till en hållbar omställning!

Nu ser vi fram emot att få se en massa spännande, kreativa och nytänkande initiativ för att integrera Agenda 2030 i alla mål och insatser som görs inom ramen för regional utveckling och tillväxt. Vad krävs av regionerna för att lyckas med det? Behovsanalysen är ett viktigt första steg. Ökad kunskap och medvetenhet i organisationen ett annat. Hållbarhetsintegrerade processer, metoder och insatser ett tredje. Och detta ställer givetvis krav på ett modigt och insiktsfullt ledarskap.

På Bronner & Bronners egen önskelista står utvecklingen av regionala program för att främja hållbart, cirkulärt och socialt entreprenörskap. Och helst med särskilt fokus på unga människor. Något som vi själva har utvecklat en modell för, och gärna vill fortsätta att utveckla i samarbete med andra. Fler entreprenörer med hållbara affärsidéer är nyckeln till ett hållbart näringsliv, mer inflytande över den egna livssituationen – helt enkelt den nödvändiga samhällsomställningen.

Hej alla entreprenörsfrämjande aktörer – nu är det dags att ta ert ansvar för Agenda 2030!

Det finns många aktörer runt om i landet som arbetar för att främja framväxten av nya idéer, entreprenörer och företag. Ett viktigt och bra arbete. Det är också stora summor pengar som varje år fördelas från stat, kommuner och näringsliv för detta.

Men den här världen har inte plats för fler ohållbara affärsidéer. Varje vecka som går kommer fler nyheter om kollapsande ekosystem, utarmade hav, nya värmerekord, ökande klyftor och växande protester. Det behöver vi hitta nya lösningar på, och en nyckel till det är människors kreativitet, nyfikenhet och driftighet. Här kommer entreprenörerna att vara en viktig pusselbit. Men affärsnyttan för entreprenörerna och nyttan för kunderna måste gå hand i hand med en samhällsnytta. INTE en ökad belastning på ekosystemen eller andra människor.

Idag är det alldeles för lite fokus på de globala hållbarhetsmålen när vi pratar om hur vi ska främja ett utvecklat entreprenörskap. Några av de saker som vi ser skulle behövas är en generell ökning av kompetensen kring hållbarhetsfrågor hos alla de aktörer som arbetar entreprenörsfrämjande. Ni måste på riktigt förstå vilka ekologiska och sociala utmaningar samhället står inför, för att kunna coacha, stötta och ge relevant rådgivning till framtidens entreprenörer.

De modeller och arbetssätt som används för idégenerering, affärsmodellering, affärsutveckling och affärsrådgivning måste omprövas och omarbetas så att alla entreprenörer och nya företag blir en del av en hållbar framtid. Det är fruktlöst att lägga på ett ”hållbarhetsfilter” allra sist i processen, när idéer tagit form och prövats, bolag startats och entreprenörer kommit långt i sina tankegångar. Tvärtom måste hållbarhetsfrågorna vara själva utgångspunkter för affärsmodellerna. Det är i problembeskrivningen kring dagens sociala och ekologiska ohållbarhet som vi kommer att hitta framtidens starka och framgångsrika affärsidéer.

Det är också av stor betydelse att offentliga aktörer på ett tydligt sätt ställer krav på hur deras medel används, och även att de följer upp det mycket bättre än idag. Det räcker inte med vaga formuleringar i ett styrdokument, kraven ska vara tydliga på att medlen ska användas till hållbart entreprenörskap, och det ska också efterlevas.

Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen börjar långsamt sippra ut i allt bredare cirklar i näringsliv, politik och civilsamhälle. Allt fler aktörer inser att just de har en liten men viktig roll att spela för att vi ska nå målen. Nu är det hög tid att även de entreprenörsfrämjande aktörerna på allvar inser detta, och låter det förändra sättet de arbetar på. För deras roll är dessutom inte liten, de nya idéer och produkter som kommer ut på marknaden är helt avgörande för att vi ska kunna leva mer hållbara liv, och att företag ska kunna erbjuda hållbara lösningar för sina kunder.

Tiden när affärsrådgivare hjälper enskilda individer att maximera affärsnyttan på bekostnad av samhällets utveckling måste vara över. Tiden när samma affärsrådgivare hjälper innovatörer, entreprenörer och företagare att förstå att verklig samhällsnytta måste vara utgångspunkten för all affärsnytta är här.

Startcentrum, Almi, Nyföretagarcentrum, Alfred Nobel Science Park, Drivhuset, Ung Företagsamhet, medlemsorganisationer som Företagarna, Handelskammaren, Svenskt Näringsliv och många andra – vi uppmanar er att ta ert ansvar, och låta Agenda 2030 på allvar utgöra grunden för allt ert arbete!

Är du en attraktiv arbetsgivare? Kanske är ert klimatarbete svaret på det.

Under alla de år som jag ägnat åt miljö- och hållbarhetsfrågor har frågan om drivkrafterna för hållbarhetsarbetet ofta diskuterats. Varför ska företag bry sig om hur långsiktigt hållbara deras verksamhet är? Från början handlade det främst om att minimera miljörelaterade risker, som kunde leda till skadestånd, saneringskostnader eller skada varumärket.  Drivkrafterna har sedan breddats, och argument som stärkt konkurrenskraft, bättre tillgång till kapital och krav från befintliga och potentiella medarbetare hörs allt oftare.

Den sistnämnda har på ett sätt känts helt logisk. Vi har pratat i många år om att ett framgångsrikt hållbarhetsarbete kan attrahera viktig kompetens, medans motsatsen kan avskräcka. Men sanningen att säga så har vi faktiskt varit en väldigt begränsad grupp människor på arbetsmarknaden som låtit hållbarhetsfrågorna vara avgörande för vilken arbetsgivare vi valt. Det har nog mest varit en framtidsspaning kryddat med en del önsketänkande.

Men – i oktober 2018 hände en väldigt viktig sak. Några franska universitetsstudenter lanserade ett manifest för att visa att de skulle rata framtida arbetsgivare som inte tog miljö- och klimatfrågorna på allvar. Manifestet spred sig som en löpeld, och fick stor uppmärksamhet i medierna. Många av studenterna som undertecknat ”Manifeste étudiant Pour un réveil écologique” kommer från handels- och ingenjörsutbildningar vid några av Frankrikes främsta universitet. I dagsläget har mer än 18 000 studenter skrivit under manifestet där de hotar att nobba arbetsgivare som inte tar miljö- och klimatfrågor på allvar. Det är svårt att inte lyssna när så många människor samtidigt säger ifrån.

Företag som vill fortsätta utvecklas och ha tillgång till välutbildade, engagerade medarbetare i framtiden gör klokt i att lyssna riktigt ordentligt på detta. De senaste årens utveckling och klimatkrisens allvar har fått väldigt många fler att sätta ner foten och ställa om sina liv på riktigt. Tusentals svenskar har till exempel bestämt sig för att sluta flyga och kommunicerar det under hashtagen #vistannarpåmarken. Och det franska initiativet är sannolikt bara början när de gäller kraven från unga, välutbildade människor. Lyssna på dem. Och inse att i begreppet ”attraktiv arbetsgivare” ligger i allra högsta grad ditt företags klimatarbete. Ta vara på det!

/Sara

Två röster – om samtiden och framtiden

Mellan våra uppdrag kommer vi då och då att vilja skriva av oss här. Antingen för att dela med oss av erfarenheter och insikter vi fått i arbetet, och som vi vill dela med oss av till fler. Eller så kommer vi vilja kommentera saker som händer i vår omvärld – både bra saker eller helt orimliga. Vi kommer säkert också skriva om framtiden, vad vi tror om den eller vad vi ser att vi behöver göra för att den ska bli något att längta till, inte att vara rädd för.

Här kommer du kunna lyssna på två röster om samtiden och framtiden. Förhoppningsvis kommer vi att på något sätt inspirera dig, ge dig nya insikter, väcka känslor och uppmuntra till handling. Det skulle glädja oss väldigt mycket om du kommenterar, reflekterar eller delar vidare.

/Fredrik & Sara