Till Visby och Almedalen

Nu åker vi till Gotland, Visby och årets Almedalsvecka. Två uppdrag i stads- och samhällsutvecklingsgenren. Det blir spännande. Vi har varit många år på den här arenan och ser den utvecklas.

I år leder vi ett samtal som handlar om behovet av samhällsfastigheter i växande städer. I en tid när många samhällsbyggares fokus förflyttas från bostäder (kanske på grund av en försvagad bostadsmarknad) till samhällsfastigheter blir det fint att leda ett samtal där företrädare för en kraftigt växande kommun och ett av landets största välfärdsföretag möts.


Dessutom leder vi ett spännande samtal om det som kan vara Sveriges mest intressanta stadsutvecklingsprojekt just nu – Flemingsberg. Vad händer med Stockholm och Sverige när den första internationellt jämförbara stadsdelen utvecklas? Intressant på så många sätt.

Två intensiva dagar i Visby väntar. Sedan åker vi söderut för att sammanfatta våren och ta några dagar ledigt. Det blir både storstad och vandring vid hav och i skyddad ädelskog.

Vilka är människorna?

Idag ledde vi en workshop i ett av Sveriges mest spännande områden. Unikt stora stadsbyggnadsplaner med fantastiskt fina möjligheter men också några stora utmaningar. Inte minst när det gäller social och ekologisk hållbarhet.

När vi utvecklar platser är det grundläggande att vi förstår vilka människor vi kan erbjuda ett bättre liv på platsen. Så det var fint att se och höra hur kommunikatörer och samhällsbyggare diskuterade vilka de här människorna är och kan vara. Och hur platsens utveckling kan möta människornas behov. Det kändes som att vi släppte lös en skön drivkraft under några timmar. Och fick höra många viktiga saker.

I en tid när vi ska bygga lika mycket stad i världen som vi byggt hittills (i människans historia) – och samtidigt få ner koldioxidutsläppen till noll… och i samma tid på allvar försöka uppnå social rättvisa…. då kommer det att krävas ganska mycket av oss. Målen finns formulerade i Agenda 2030, det vill säga FNs globala hållbarhetsmål. De målen ska vi förstås använda när vi utvecklar våra platser också.

Då är det grundläggande att vi tittar på människors behov. Vilka är de här behoven och hur kan vi bidra till att de uppfylls? Och hur kan vi göra det samtidigt som vi håller oss inom de planetära gränserna, eller helt enkelt tillför mer värde till människor och natur än vi tar.

Vi tror att det går. Men det kräver kreativitet, nytänkande och en djup förståelse för hur saker hänger ihop. Dagens workshop fick oss att tro att vi människor kan skapa hållbart. När förutsättningarna är de rätta, och alla har samma mål.

Glasklart x3 om nuläget och lösningar

Det sägs mycket.
Det delas mycket.
Det brusar ständigt.

Men, här är tre glasklara personer i tre tydliga föredrag om nuläget och varför de hållbara lösningarna/omställningen måste ta fart nu. Bra att ha som utgånspunkt för många samtal om utgångsläget.

Paul Gilding i ett minimalistiskt föredrag om att vi måste sluta hoppas och börja agera. Jorden är full nu. Överfull.

Kate Raworth om en ny ekonomisk modell. Tydlig och enkel. Donut economics. En ekonomisk modell som kan fungera cirkulärt och hållbart.

Philip Wollen om varför djuren måste bort från menyn. Eller varför vi människor håller på att äta upp oss själva. Ett oerhört starkt tal.

Vi behöver nya affärsmodeller. Som utgår ifrån helheten. Den egna nyttan (affärsnyttan) kan aldrig ske på bekostnad av nyttan för helheten (samhällsnyttan) av ekosystem, människor, djur, natur, rättvisa och planetens begränsningar.

Tvärtom. Affärsmodellerna måste ta sin utgångspunkt i helheten och hitta en affärsnytta där. Varför? Annars överlever vi inte. Och de här tre föredragen förklarar det ganska tydligt.

/Fredrik

Hej alla entreprenörsfrämjande aktörer – nu är det dags att ta ert ansvar för Agenda 2030!

Det finns många aktörer runt om i landet som arbetar för att främja framväxten av nya idéer, entreprenörer och företag. Ett viktigt och bra arbete. Det är också stora summor pengar som varje år fördelas från stat, kommuner och näringsliv för detta.

Men den här världen har inte plats för fler ohållbara affärsidéer. Varje vecka som går kommer fler nyheter om kollapsande ekosystem, utarmade hav, nya värmerekord, ökande klyftor och växande protester. Det behöver vi hitta nya lösningar på, och en nyckel till det är människors kreativitet, nyfikenhet och driftighet. Här kommer entreprenörerna att vara en viktig pusselbit. Men affärsnyttan för entreprenörerna och nyttan för kunderna måste gå hand i hand med en samhällsnytta. INTE en ökad belastning på ekosystemen eller andra människor.

Idag är det alldeles för lite fokus på de globala hållbarhetsmålen när vi pratar om hur vi ska främja ett utvecklat entreprenörskap. Några av de saker som vi ser skulle behövas är en generell ökning av kompetensen kring hållbarhetsfrågor hos alla de aktörer som arbetar entreprenörsfrämjande. Ni måste på riktigt förstå vilka ekologiska och sociala utmaningar samhället står inför, för att kunna coacha, stötta och ge relevant rådgivning till framtidens entreprenörer.

De modeller och arbetssätt som används för idégenerering, affärsmodellering, affärsutveckling och affärsrådgivning måste omprövas och omarbetas så att alla entreprenörer och nya företag blir en del av en hållbar framtid. Det är fruktlöst att lägga på ett ”hållbarhetsfilter” allra sist i processen, när idéer tagit form och prövats, bolag startats och entreprenörer kommit långt i sina tankegångar. Tvärtom måste hållbarhetsfrågorna vara själva utgångspunkter för affärsmodellerna. Det är i problembeskrivningen kring dagens sociala och ekologiska ohållbarhet som vi kommer att hitta framtidens starka och framgångsrika affärsidéer.

Det är också av stor betydelse att offentliga aktörer på ett tydligt sätt ställer krav på hur deras medel används, och även att de följer upp det mycket bättre än idag. Det räcker inte med vaga formuleringar i ett styrdokument, kraven ska vara tydliga på att medlen ska användas till hållbart entreprenörskap, och det ska också efterlevas.

Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen börjar långsamt sippra ut i allt bredare cirklar i näringsliv, politik och civilsamhälle. Allt fler aktörer inser att just de har en liten men viktig roll att spela för att vi ska nå målen. Nu är det hög tid att även de entreprenörsfrämjande aktörerna på allvar inser detta, och låter det förändra sättet de arbetar på. För deras roll är dessutom inte liten, de nya idéer och produkter som kommer ut på marknaden är helt avgörande för att vi ska kunna leva mer hållbara liv, och att företag ska kunna erbjuda hållbara lösningar för sina kunder.

Tiden när affärsrådgivare hjälper enskilda individer att maximera affärsnyttan på bekostnad av samhällets utveckling måste vara över. Tiden när samma affärsrådgivare hjälper innovatörer, entreprenörer och företagare att förstå att verklig samhällsnytta måste vara utgångspunkten för all affärsnytta är här.

Startcentrum, Almi, Nyföretagarcentrum, Alfred Nobel Science Park, Drivhuset, Ung Företagsamhet, medlemsorganisationer som Företagarna, Handelskammaren, Svenskt Näringsliv och många andra – vi uppmanar er att ta ert ansvar, och låta Agenda 2030 på allvar utgöra grunden för allt ert arbete!

Affärslabb får oss att utveckla nya idéer

I två månader har vi varit med i Future Impact Lab – en utbildning i hållbart entreprenörskap. Utbildningen har varit en del av ambitiösa projektet Zinkgruvan re:think. I två olika grupper av unga människor har vi på uppdrag av Drivhuset använt Loopametoden för att hjälpa kursdeltagarna att generera idéer i mötet med marknaden och kunden från början. Med ett stort fokus på hållbarhet, dvs att affärsidéerna också ska bidra till uppfyllandet av de globala hållbarhetsmålen.

Nu har vi avslutat med ett affärslabb där våra unga entreprenörer fått pitcha sina idéer för erfarna entreprenörer med många års erfarenhet. En lärorik och fin del där det blir uppenbart att det händer bra saker när människor möts. Såväl unga som mer erfarna entreprenörer blev rejält inspirerade av det här mötet.

Vi har också inspirerats. Det är en förmån att få vara med i processer där människor kreativitet liksom blir upplåst. Inte minst när det är i relation till andra människor det sker. Vi är övertygade om att fler av de här idéerna kommer att utvecklas och landa i företag som kommer att märkas.

Det finns inte plats för ohållbara affärsmodeller i framtiden. Eller rättare sagt vi får inte någon framtid utan hållbara affärsmodeller. Då är det skönt att se idéer utvecklas som på ett tydligare sätt faktiskt bidrar till en omställning av samhället i en mer cirkulär riktning. Där resurser inte bara förbrukas och slängs.

Det är där vi utgår ifrån i vårt eget företagande. Vi vill tillföra samhällsnytta samtidigt som vi skapar affärsnytta. Dessa nyttor måste matcha. Inte bara i ord, utan i handling. Så efter den här processen är vi ännu mer övertygade om att vi måste påverka fler entreprenörer och låta dem påverka varandra. Affärsnätverk kan inte bara ha den form de här idag. Det krävs nya former.

Nu utvecklar vi några sådana och kanske pitchar vi dem i närheten av dig i framtiden.

Mellanrum

Mellan en tretimmars föreläsning och förberedelser inför en kortare workshop. Fredrik gör ett surdegsbröd på en väldigt blöt deg. Det är ofta i mellanrummen det händer. Så även för oss. När vi är ute och diskuterar cirkulär ekonomi, ekosystem och mänskliga egenskaper i olika former kommer vi hem med olika tankar och uttryck. Då kan det vara väldigt skönt att vika en surdeg, låta den vila och baka av den.

Den processen påminner om något ganska viktigt. Att tid krävs när saker ska bli bra. Att rena och ursprungliga råvaror – som ekologiskt mjöl och vatten – tillsammans med tid kan bli något väldigt stort och fint. Men också att de där mellanrummen är viktiga för tankarna.

Vi bakar allt mer. Kanske är vi på väg att bli ett av få konsultföretag som också kommer att erbjuda bröd i någon form. Det här receptet tar två dygn från surdegsgrund till färdigt bröd. Men, den kräver inte mer än kanske 15 minuter aktiv handpåläggning. Resten av tiden gör råvarorna sitt.

Något att tänka på.

I huvudet på entreprenören

Christer Holger, grundare av Skapaskolan, om hur skolan kan hjälpa barn och unga till mod och förmåga.

På uppdrag av Arena Huddinge gör vi just nu en serie berättelser om entreprenörer i Huddinge. I en serie som heter ”I huvudet på” lyssnar Fredrik Bronner på människor med idéer som är med och utvecklar Huddinge och Stockholm på olika sätt.

För en kort tid sedan var Fredrik på Skapaskolan i Huddinge och samtalade med skolans grundare Christer Holger. Just nu sitter vi och klipper materialet till ett längre reportage som kommer att publiceras i slutet av maj. Den första berättelsen i serien handlar om Miriam Andersson, som driver råmats-haket Rå och Så i Huddinge centrum.

De här samtalen ska få ta plats. De är lite längre och lite djupare än det vi hinner med på frukostmöten, konferenser och delningssnuttar i sociala medier. Tanken är att komma in i tankarna på de vi pratar med för att förstå lite mer om vad som driver de här människorna och varför. Det är ett oerhört roligt och fint uppdrag.

Christer Holger är en person med inspirerande idéer om lärande, mening och påverkan. Vi är glada över att vi fick lyssna på honom.

Det brinner i gallerian! Men ingen vågar larma.

De som sitter på den allra bästa möjligheten att påverka människors medvetande och agerande om klimat och miljö vågar inte tala klarspråk. Det är dags att ifrågasätta normen om alarmistisk kommunikation. Den gör att människor, företag och organisationer inte förstår allvaret och då inte heller får incitament eller möjlighet att agera utifrån detta allvar.

Du är på gallerian.
Brandlarmet går.
Människorna runt omkring dig söker förvånat varandras och dina blickar. Försöker fatta beslut. Vad gör vi? Det troliga är att någon av oss kommer att ta ledarskapet och se till att alla faktiskt utrymmer gallerian. Till dess att den förmodade faran är avblåst. Några av oss kommer kanske att sucka över störningen/avbrottet och gnälla lite över att vi tvingas gå ut i onödan. Några andra kommer säkert att skämta lite kring trygghetsnarkomani och eventuellt öppnas några oväntade samtal.

När det faktiskt brinner kommer agerandet att rädda våra liv.
Om det inte brinner har vi knappast förlorat något vi inte hade råd att förlora.

Vi har lärt oss att hantera larm. Sedan barnsben. Tack vare alarmistisk kommunikation. Det var så vi lärde oss att inte springa ut i gatan när vi var små barn. Det var så vi lärde oss att inte äta flugsvamp. Eller köra bil med risk för vårt eget eller andras liv. Eller att faktiskt gå ut ur byggnader när det brandlarmet går.

Det är nog så att vi behöver alarmistisk kommunikation när vi verkligen måste agera. Jag vill inte att läkaren som ställer diagnosen om mina livshotande sjukdomar bäddar in dem i något som får mig att tänka positivt. Jag vill veta vad jag måste göra för att överleva och jag verkligen att de som förväntas rycka ut med blåljusen tar larmen på allvar.

Jag har arbetat professionellt med kommunikation och påverkan hela mitt arbetsliv. Inte sällan med samhällskommunikation där budskapet handlat om regler och varför de finns och måste följas. Jag har märkt en stadig utveckling där ett mantra om att vi inte ska skrämma mottagarna – ens med de mest viktiga budskap – eftersom obehag kan skrämma människor och rädda människor inte fattar rationella beslut. För mig är det ganska uppenbart att just denna rädsla för alarmistisk kommunikation i nuläget gör att klarhet och tydlighet kring de allra största samhällsfrågorna – miljö, klimat och rättvisa – saknas. Utom i ett fall.

Greta Thunberg. Denna tonåring med sina egna förutsättningar och egenskaper. Hon är en av de mest klara och tydliga människor jag sett. Hennes budskap går inte att missförstå. Vi kan välja att inte tro på henne, ta henne på allvar eller provoceras av henne, men hon är glasklar.

Kanske är det därför hon idag är en större opinionsbildare än det politiska parti som drivit samma frågor sedan 1980-talet, Miljöpartiet. Greta jagar inte röster och gillande. Hon bara säger det hon måste säga. Eftersom hon vill ha en framtid.

Den globala folkrörelsen Extinction Rebellion kräver att politiker och beslutsfattare ska säga sanningen om människans påverkan på klimat och miljö – samt vilka konsekvenser denna påverkan får för oss och planeten vi lever på. Detta för att ska kunna få en ärlig chans att agera. Det är ett rimligt krav. Men, går det att göra utan alarmistisk kommunikation?

Nej, det är nog svårt. Kanske till och med omöjligt.

Alice Bah Kuhnke, tidigare kulturminister som just kandiderar till en plats i Europaparlamentet, uttryckte sig så här i en intervju med Dagens Nyheter 4 april 2019:

”Jag skulle inte säga att jag har underdrivit. Eller i och för sig… Jag skulle nog säga att jag inte har lagt ut texten med samma kraft som när vi talar internt om de faktum vi står inför. Vi vet att människor kan lamslås av för hård fakta.”

Vidare säger hon att det finns prognoser om den globala uppvärmningen som hon inte vill delge sina barn, eller beskriva för potentiella väljare.

Vi människor står – vare sig vi vill det eller inte – inför en aldrig tidigare skådad omställning. Som vi måste genomföra på kort tid. Den natur och de ekosystem vi är en integrerad liten del av kommer att förändras av vår påverkan och sannolikheten för att även människan utrotas som art ganska hög just nu. Det brinner i gallerian, så vad gör vi?

Det är så många saker vi behöver förstå. Så mycket vi behöver göra annorlunda. Larmet har gått. Men vi är upptagna med att diskutera vem som har rätt att utlösa det och varför. Om det låter på rätt eller fel sätt. Om massor av egenpåhittade scenarior för vad som kan hända om vi inte går ur byggnaden. Att vi som kunder minsann har rätt att strunta i larmet. Jag hoppas att brandkåren inte tänker så när larmet går hos dem. Att de väljer att inte åka ut på ett larm eftersom det riskerar att störa någon längs vägen eller så.

Under mitt yrkesverksamma liv har synen på kommunikation förändrats i takt med utvecklingen av internet, sociala medier och demokratiseringen av kanalerna. Eller åtminstone den ökade tillgången till plattformar för att få ut budskap. Det är bra på många sätt, men vi måste släppa taget om kundanpassningen och rädslan för att prata klarspråk. Evolutionen hade inte tagit oss till den plats människan är på idag om vi inte hade förstått vad som är farligt. Eller om de som haft kunskapen och makten i våra samhällen inte hjälpt oss att förstå det. Nu är det hög tid att förstå att vi håller på att göra något oåterkalleligt. Människor behöver få veta det och förstå vad det innebär. Då har vi knappast råd att unna oss en lyxdiskussion av metakaraktär om alarmistisk kommunikation.

För i slutändan kommer den sista levande människan knappast skänka en tacksam tanke till peppiga budskap, kundbemötandet och sin konsumentmakt när hen tar sitt sista andetag.

/Fredrik Bronner

Fredagssamtal 4: Mobilen

Hur mycket tid tittar du på din mobil varje dag? Vad gör din smartphone med dig och ditt sätt att se på världen? Gör sociala medier ditt liv rikare på vänner, eller fattigare? Hur påverkar mobilen dina relationer?

I det fjärde fredagssamtalet stänger vi av mobilen och pratar om den. På ungefär tjugo år har mobilen utvecklats till en av våra allra viktigaste prylar. Vi kan nästan inte göra något utan den. Vad händer med oss i denna utveckling? Vad är bra, vad är mindre bra? Det finns mycket forskning som visar på lika olika saker, men grovt sammanfattat visar det att kurvorna för effektivitet, teknisk utveckling och tillväxt i de branscher som drar nytta över den ökade användningen av mobiler också har andra konsekvenser, som att blickarna vi utbyter med våra barn minskar drastiskt och att vi får större påslag av lyckohormoner när vi rör våra mobiltelefoner än när vi rör människor vi älskar.

Tycker du att det är tråkigt att de du vill prata med är i sina mobiler samtidigt som du försöker berätta något? Blir du arg när någon ber dig släcka mobilen och vara närvarande? Märker du av skillnaden mellan att vara avstängd från omvärlden när människor är i sina mobiler och vara den som faktiskt stänger av andra människor när du är i din mobil?

Det finns mycket att prata om när det gäller mobilen. Vi ser fram emot att göra det tillsammans med sex andra människor.

Tid:
Fredag 10 maj
Klockan 11.30-13.30

Plats:
Hos Bronner & Bronner
Trädgårdsgatan 18, Örebro

Vill du vara med i det här fredagssamtalet?
Anmälan via mail till osa@bronnerbronner.se senast 2 maj. Vi kommer att välkomna sex gäster till samtalet, som hålls vid vårt matbord. Gästerna bjuds på vegetarisk soppa och bröd.

Läs mer om tanken bakom fredagssamtalet här.

Efter det tredje fredagssamtalet

Idag åt vi lunch tillsammans med fyra andra människor. Brödet hade vi – eller rättare sagt Sara – bakat och soppan hade lagats av ett av våra barn, och remixats för dagen. Det var dags för det tredje FREDAGSSAMTALET och den här gången talade vi om tvåsamhet och separationer. Ett fint möte där vi under två timmar delade erfarenheter och tankar kring relationer och separationer, kring flockar, par och individualism och vad allt det här gör med oss på olika sätt.

Efter samtalet kändes det – precis som efter de tidigare – väldigt fint och tacksamt att vi fick vara med. Eller för att vi faktiskt bjudit in och hittat nån slags rutin för de här mänskliga samtalen vi saknat. När människor som inte känner varandra möts och pratar om något angeläget så händer det bra saker med oss. Vi lyssnar respektfullt, bygger vidare och delar med oss. Öppet och ärligt.

Vi kommer snart att bestämma oss för ämne för nästa fredagssamtal. Och längtar dit redan nu.