Har det äntligen blivit dags för en regional utveckling som är hållbar på riktigt?

Vad görs i regionerna för att främja regional utveckling och tillväxt? Där får vi nog många svar. Vad görs för att denna utveckling ska vara hållbar och styra mot de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030? Vi misstänker att den frågan blir svårare att svara på.  Men nu finns det ett tydligt uppdrag till regionerna –  att bli bättre på att hitta svaren på den andra frågan. 

För varje månad som går blir det allt mer uppenbart att vi människor har försatt oss i ett klimatnödläge. Juli månad i år blev den varmaste månad som någonsin mätts upp, och konsekvenserna är tydliga genom smältande isar, döende korallrev och brinnande regnskogar. Människans långsiktiga överlevnad kan inte längre tas för given. Samtidigt gör sig bristen på social hållbarhet tydlig genom utanförskap, segregation, ojämlik hälsa och ensamhet i de flesta samhällen.

Det är uppenbart att det krävs en radikal omställning av samhället i en mer hållbar riktning, om Sverige överhuvudtaget ska ha en chans att nå våra åtaganden i Parisavtalet och Agenda 2030. Och mycket av omställningen måste ske på lokal nivå. Det är där nya idéer växer fram, och det är där alla företag startar, utvecklas och kanske växer till något större. Det är det många som förstår idag, och de regionala utvecklingsstrategierna uttrycker allt oftare en ambition att stödja och främja en sådan utveckling.

Men kommer det bli verklighet av orden i strategierna? Kommer vi faktiskt få se ett näringsliv som utvecklar nya affärsmodeller utifrån den sociala, cirkulära och biobaserade ekonomin, och som bidrar till en hållbar produktion och konsumtion – innan det är försent? Eller kommer det fortsätta med business as usual?

Det beror faktiskt på hur vi väljer att agera nu. Regeringen har nu gett Tillväxtverket har ett särskilt uppdrag att främja en hållbar utveckling inom det regionala tillväxtarbetet – 89 miljoner kronor ska fördelas under de kommande fyra åren. Ett tillfälle som regionerna verkligen borde ta tillvara om de på allvar vill bidra till en hållbar utveckling.

En start i arbetet är att regionerna runtom i landet har i uppdrag att göra en behovsanalys, för att under 2020 kunna söka stöd hos Tillväxtverket för det fortsatta arbetet. Behovsanalyserna ska sätta fingret på vad det är som behöver förändras i det regionala utvecklingsarbetet och näringslivsutvecklingen för att alla insatser faktiskt ska bidra till en hållbar utveckling. Frågor som bör ställas är: Vilka effekter ger egentligen våra stöd och insatser idag utifrån ett hållbarhetsperspektiv? Vad i våra metoder och arbetssätt behöver förändras? Hur kan vi tänka helt nytt för att främja ett hållbart företagande och entreprenörskap i vår region? En klok och välgjord behovsanalys ger goda förutsättningar att få ta del av Tillväxtverkets medel – för att sedan på riktigt kunna vara med och bidra till en hållbar omställning!

Nu ser vi fram emot att få se en massa spännande, kreativa och nytänkande initiativ för att integrera Agenda 2030 i alla mål och insatser som görs inom ramen för regional utveckling och tillväxt. Vad krävs av regionerna för att lyckas med det? Behovsanalysen är ett viktigt första steg. Ökad kunskap och medvetenhet i organisationen ett annat. Hållbarhetsintegrerade processer, metoder och insatser ett tredje. Och detta ställer givetvis krav på ett modigt och insiktsfullt ledarskap.

På Bronner & Bronners egen önskelista står utvecklingen av regionala program för att främja hållbart, cirkulärt och socialt entreprenörskap. Och helst med särskilt fokus på unga människor. Något som vi själva har utvecklat en modell för, och gärna vill fortsätta att utveckla i samarbete med andra. Fler entreprenörer med hållbara affärsidéer är nyckeln till ett hållbart näringsliv, mer inflytande över den egna livssituationen – helt enkelt den nödvändiga samhällsomställningen.

Fredagssamtal 6: Varför ska vi rädda mänskligheten?

Är frågan om hållbar utveckling omöjlig att lösa? Är det moraliskt viktigt att vilja att kommande generationer ska kunna överleva? Varför? Är människan ens värd att rädda?

Naturvetenskapen är tydlig. Isarna smälter, haven stiger, värms upp och försuras. Regnskogarna försvinner. Matjorden försvinner också, liksom humlorna, bina och många, många andra levande arter också. FNs klimatpanel är enig med i stort sett en hel forskarvärld.

Ändå klarar vi inte av att vända på kursen. Vad är det som inte går fram? I världens mest sekulariserade land fortsätter vi att tro på obegränsad tilllväxt på en bevisat begränsad planet. Vilket inte är möjligt.

I det sjätte fredagssamtalet försöker vi förstå varför det verkar vara så svårt att göra något radikalt annorlunda, i en verkligt hållbar riktning. Och vi vill diskutera om människan är värd att bevara – ur ett mer filosofiskt och existentiellt perspektiv. Vi tror att frågeställningarna blir både frustrerade och existentiella, juridiska och ekonomiska, emotionella och rationella. Eller något helt annat.

Den här gången går vi djupt ned i vår tids stora ödesfråga.

Tid:
27 september, klockan 11.30-13.30

Plats:
På hemmakontoret hos Bronner & Bronner
Trädgårdsgatan 18, Örebro

Vill du vara med i det här fredagssamtalet?
Anmälan via mail till osa@bronnerbronner.se senast 20 september. Vi kommer att välkomna sex gäster till samtalet, som hålls vid vårt matbord. Gästerna bjuds på vegetarisk soppa och bröd.

Vill du veta mer om varför vi gör fredagssamtal?
Läs mer om tanken bakom de här samtalen.

På väg söderut

Vi ska leda samtal på en konferens i Skåne om ett par veckor. Samtal om samhällsutveckling, regionala kärnor och kompetensförsörjning. Intressanta talare och intressant program. Kul att få börja arbeta i Skåne. Vi har en längtan efter det. Det händer många spännande saker, progressiva saker och det utvecklas goda idéer där nere vid sundet.

Så det är kul att vidga vyerna från Stockholm/Mälardalen och Örebro. Nån gång i framtiden har vi ett kontor i Malmö. Kanske till och med ett hemmakontor.

Människor, musik och det finaste mötet

Leni Kravac från Slovenien på den officiella efterfesten.

Live at Heart i Örebro. Kanske det finaste mötet jag upplevt i mitt liv. Det händer något med människor som möts i musik. När gränserna mellan publik och artist blir diffusa. När vi alla liksom är på samma nivå. Det händer på Live at Heart och därför borde fler människor upptäcka den här fantastiska veckan vi har i Örebro sedan tio år tillbaka. Den finns eftersom ett par människor med idéer bestämde sig. Och för att ny generation tog över och vidareutvecklade.

Det kommer människor från hela världen hit.
För att möta andra människor i musiken.
Du borde bli en av dem.

Det är galet skönt att bli överkörd av elva kanadensare som spelar blås så kraftigt att det inte går att förklara för andra än som var med. Att sjunga med på språk en inte förstår. Att prata med kreativa människor som försöker hitta lyssnare.

Jag älskar Live at Heart och är väldigt glad över att jag får vara med på ett litet hörn i den här organisationen. Framförallt är jag oerhört tacksam över att det finns människor som gör det här mötet möjligt, och människor som vill komma hit med sin musik.

My son the hurricane från Kanada.

Jag var öppet tillväxtkritisk på en näringslivsdag och du kan aldrig gissa vad som hände sen

Jag står inför ett sällskap av entreprenörer i en mindre svensk kommun. Det är näringslivsdag. Tillsammans med Sara har jag fått en timme i programmet att leda ett samtal om hållbart entreprenörskap. Publiken har just fikat efter en workshop med en inspirerande och vältalig entreprenörskapsguru från Austin, Texas.

Vi blir introducerade, presenterar oss och visar filmen. Den hemska, korta och väldigt klara filmen med de fallande valrossarna. Där börjar vi. Sedan berättar vi tillsammans om varför varje entreprenör måste ställa om och börja arbeta cirkulärt. Sara är saklig kring vetenskapen, de planetära gränserna och de cirkulära ekonomiska modellerna. Jag kanske en aning animerad i mitt prat om kulturer, kreativitet och den naiva tron på obegränsad tillväxt på en begränsad planet.

Jo, du läste rätt. Jag var tillväxtkritisk. På en näringslivsdag. Eller kanske lite mer än så. Kanske var det de fallande valrossarna. Kanske publikens bekräftande nickande eller bara stämningen i rummet eller helt enkelt de fakta vi lade fram. Men vi möttes där. I den klara insikten att det är galenskap att tro att något människan hittat på – alltså ekonomin – kan växa obegränsat, i ett sammanhang vi inte hittat på – planeten Jorden. Åtminstone inte utan konsekvenser.

Ingen opponerade sig.
Ingen lämnade rummet.

Tvärtom. Vi tog ned samtalet på den lokala nivån och det blev fina diskussioner om vad som krävs, och av vilka det krävs, för att ställa om ekonomin och samhället i en hållbar riktning. Eftersnacket blev kanske ännu mer animerat. Men det hände något bra i det där rummet igår. Där vi liksom landade i några tydliga slutsatser.

Det är inte nånannans ansvar.
Alla är näringslivsutvecklare.
Alla är entreprenörer.
Och alla måste vara planetskötare om vi ska överleva.

Kanske har vi nått en bra tipping point? När ett rum av entreprenörer ifrågasätter den naiva tron på evig ekonomisk tillväxt och vill prata om viktigare saker. Som att vi kan utveckla oss själva, våra företag och nya idéer även i en framtid utan ekonomisk tillväxt. Genom att hushålla med våra resurser och tänka cirkulärt.

Jag vill tro det.

Att någon ville engagera sig politiskt och att någon annan vill marschera mot riksdagshuset för att demonstrera får anses bekräfta känslan av att kanske nått den där positiva tipping pointen. På en näringslivsdag. I en liten svensk kommun.

/Fredrik Bronner

Fredagssamtal 5: Om musiken

I det femte fredagssamtalet vill vi prata om ett språk som ligger oss varmt om hjärtat. Det handlar om musiken. Så mitt under festivalen – det fantastiska internationella musikmötet – Live at Heart bjuder vi in till fredagssamtal igen.

Musiken har varit central för oss människor ända sedan vi utvecklades på savannen för hundratusentals år sedan. Varför är musik det skönaste språket? Vad händer i mig när jag lyssnar på musik? Varför mår jag så bra när jag spelar musik eller sjunger? Vilken musik vill jag att andra ska upptäcka? Skulle världen vara bättre om våra ledare var musikaliska?

Musik skapar relationer mellan människor. Genom musiken berättar vi några av våra starkaste berättelser – om kärlek, sorg, ensamhet, glädje och… revolution. Musik påverkar våra känslor men också våra kroppar. Hur är musik läkande? Varför används musik också som tortyrredskap?

Mitt under fina festivalen Live at Heart (där musiker, producenter och publik möts i Örebro) tänker vi hålla ett nytt fredagssamtal. Eftersom vi själva älskar musik och är beroende av den. Så välkommen till ett samtal om just musiken.

Den här gången gör vi samtalet i form av en After Work. Vi öppnar upp vårt hemmakontor för samtalet och bjuder på soppa, surdegsbröd och bubbel. Sedan går vi ut i fredagskvällens musikaliska överflöd under Live at Heart.

Vi har plats för sex gäster runt bordet.

Tid:
Fredag 6 september
Klockan 16.00-18.00

Plats:
Hos Bronner & Bronner
Trädgårdsgatan 18, Örebro

Vill du vara med i det här fredagssamtalet?
Anmälan via mail till osa@bronnerbronner.se senast 2 september. Vi kommer att välkomna sex gäster till samtalet, som hålls vid vårt matbord. Gästerna bjuds på vegetarisk soppa och bröd.

Läs mer om tanken bakom fredagssamtalet här.

De stora frågorna behövs

Jag håller på att förbereda ett föredrag jag ska hålla inför ett antal gymnasielärare och ett större antal gymnasieelever. Det handlar om nuläget för människan och de klimatförändringar vår livsstil för med sig. Men också om den obehagliga framtid vi har skapat för oss själva och de som ska leva efter oss.

Gör lite research och drabbas av en stark känsla av att frågan om klimatet, miljön och människans framtid i högsta grad är existentiell. Att det kanske mer handlar om meningen med livet än om hur mycket kol vi mäter i atmosfären.

I Rafael Donners fina bok ”Människan är ett känsligt djur” finns följande rader i slutet av boken, som någon slags sammanfattning.

”Jag tror att mycket av samtidens mållöshet och apati ligger i denna konfrontation, mellan den rationella, ekonomiska, effektiva och objektiva verkligheten, och mellan människans subjektiva, empatiska längtan efter en mening. En värld som försöker ignorera människans känslor kommer aldrig att kunna tillfredsställa detta behov. Bakom alla strukturer vi byggt upp, alla normer, regler, idéer, system och begrepp, alla institutioner, uppfinningar, verktyg och koncept, bakom dessa kulisser står bara ett litet djur fyllt av stora känslor – ett mänskligt, känsligt djur.”

Det ligger mycket i det där. Jag kan försöka förklara sambanden mellan PPM i atmosfären, global uppvärmning och behoven av omställning hur många gånger som helst. Men, jag tror inte att rationalitet kommer att väcka människor. Det är meningen som kommer att göra det.

Människor som lever för sig själva och har svårt att känna mening i sin vardag kommer att ta emot budskap om framtiden på ett annat sätt än människor som relaterar till andra och känner en mening med sina liv.

Framtidsfrågorna, hållbarheten och klimatförändringarna är nog i högre grad än vi vanligtvis tror en existentiell fråga. Stor och episk. Den kräver att vi närmar oss den där andra eviga frågan om meningen med livet.

För om livet saknar mening är det ju också meningslöst att kämpa för att framtida generationer av människor ska få rätt att leva sina liv. I världens mest sekulariserade land har vi avlivat tron på något större än oss själva. Istället har vi utvecklat en tro på den osynliga handens ekonomi och evig tillväxt på en planet med ändliga resurser.

Det får ohyggliga konsekvenser. Jag tror att vi måste våga öppna de stora frågorna för att överhuvudtaget kunna närma oss samtal om att leva hållbara liv. Men då måste livet i sig kännas meningsfullt.

/Fredrik Bronner

Till Visby och Almedalen

Nu åker vi till Gotland, Visby och årets Almedalsvecka. Två uppdrag i stads- och samhällsutvecklingsgenren. Det blir spännande. Vi har varit många år på den här arenan och ser den utvecklas.

I år leder vi ett samtal som handlar om behovet av samhällsfastigheter i växande städer. I en tid när många samhällsbyggares fokus förflyttas från bostäder (kanske på grund av en försvagad bostadsmarknad) till samhällsfastigheter blir det fint att leda ett samtal där företrädare för en kraftigt växande kommun och ett av landets största välfärdsföretag möts.


Dessutom leder vi ett spännande samtal om det som kan vara Sveriges mest intressanta stadsutvecklingsprojekt just nu – Flemingsberg. Vad händer med Stockholm och Sverige när den första internationellt jämförbara stadsdelen utvecklas? Intressant på så många sätt.

Två intensiva dagar i Visby väntar. Sedan åker vi söderut för att sammanfatta våren och ta några dagar ledigt. Det blir både storstad och vandring vid hav och i skyddad ädelskog.

Vilka är människorna?

Idag ledde vi en workshop i ett av Sveriges mest spännande områden. Unikt stora stadsbyggnadsplaner med fantastiskt fina möjligheter men också några stora utmaningar. Inte minst när det gäller social och ekologisk hållbarhet.

När vi utvecklar platser är det grundläggande att vi förstår vilka människor vi kan erbjuda ett bättre liv på platsen. Så det var fint att se och höra hur kommunikatörer och samhällsbyggare diskuterade vilka de här människorna är och kan vara. Och hur platsens utveckling kan möta människornas behov. Det kändes som att vi släppte lös en skön drivkraft under några timmar. Och fick höra många viktiga saker.

I en tid när vi ska bygga lika mycket stad i världen som vi byggt hittills (i människans historia) – och samtidigt få ner koldioxidutsläppen till noll… och i samma tid på allvar försöka uppnå social rättvisa…. då kommer det att krävas ganska mycket av oss. Målen finns formulerade i Agenda 2030, det vill säga FNs globala hållbarhetsmål. De målen ska vi förstås använda när vi utvecklar våra platser också.

Då är det grundläggande att vi tittar på människors behov. Vilka är de här behoven och hur kan vi bidra till att de uppfylls? Och hur kan vi göra det samtidigt som vi håller oss inom de planetära gränserna, eller helt enkelt tillför mer värde till människor och natur än vi tar.

Vi tror att det går. Men det kräver kreativitet, nytänkande och en djup förståelse för hur saker hänger ihop. Dagens workshop fick oss att tro att vi människor kan skapa hållbart. När förutsättningarna är de rätta, och alla har samma mål.

Glasklart x3 om nuläget och lösningar

Det sägs mycket.
Det delas mycket.
Det brusar ständigt.

Men, här är tre glasklara personer i tre tydliga föredrag om nuläget och varför de hållbara lösningarna/omställningen måste ta fart nu. Bra att ha som utgånspunkt för många samtal om utgångsläget.

Paul Gilding i ett minimalistiskt föredrag om att vi måste sluta hoppas och börja agera. Jorden är full nu. Överfull.

Kate Raworth om en ny ekonomisk modell. Tydlig och enkel. Donut economics. En ekonomisk modell som kan fungera cirkulärt och hållbart.

Philip Wollen om varför djuren måste bort från menyn. Eller varför vi människor håller på att äta upp oss själva. Ett oerhört starkt tal.

Vi behöver nya affärsmodeller. Som utgår ifrån helheten. Den egna nyttan (affärsnyttan) kan aldrig ske på bekostnad av nyttan för helheten (samhällsnyttan) av ekosystem, människor, djur, natur, rättvisa och planetens begränsningar.

Tvärtom. Affärsmodellerna måste ta sin utgångspunkt i helheten och hitta en affärsnytta där. Varför? Annars överlever vi inte. Och de här tre föredragen förklarar det ganska tydligt.

/Fredrik