Fredagssamtal 4: Mobilen

Hur mycket tid tittar du på din mobil varje dag? Vad gör din smartphone med dig och ditt sätt att se på världen? Gör sociala medier ditt liv rikare på vänner, eller fattigare? Hur påverkar mobilen dina relationer?

I det fjärde fredagssamtalet stänger vi av mobilen och pratar om den. På ungefär tjugo år har mobilen utvecklats till en av våra allra viktigaste prylar. Vi kan nästan inte göra något utan den. Vad händer med oss i denna utveckling? Vad är bra, vad är mindre bra? Det finns mycket forskning som visar på lika olika saker, men grovt sammanfattat visar det att kurvorna för effektivitet, teknisk utveckling och tillväxt i de branscher som drar nytta över den ökade användningen av mobiler också har andra konsekvenser, som att blickarna vi utbyter med våra barn minskar drastiskt och att vi får större påslag av lyckohormoner när vi rör våra mobiltelefoner än när vi rör människor vi älskar.

Tycker du att det är tråkigt att de du vill prata med är i sina mobiler samtidigt som du försöker berätta något? Blir du arg när någon ber dig släcka mobilen och vara närvarande? Märker du av skillnaden mellan att vara avstängd från omvärlden när människor är i sina mobiler och vara den som faktiskt stänger av andra människor när du är i din mobil?

Det finns mycket att prata om när det gäller mobilen. Vi ser fram emot att göra det tillsammans med sex andra människor.

Tid:
Fredag 10 maj
Klockan 11.30-13.30

Plats:
Hos Bronner & Bronner
Trädgårdsgatan 18, Örebro

Vill du vara med i det här fredagssamtalet?
Anmälan via mail till osa@bronnerbronner.se senast 2 maj. Vi kommer att välkomna sex gäster till samtalet, som hålls vid vårt matbord. Gästerna bjuds på vegetarisk soppa och bröd.

Läs mer om tanken bakom fredagssamtalet här.

Efter det tredje fredagssamtalet

Idag åt vi lunch tillsammans med fyra andra människor. Brödet hade vi – eller rättare sagt Sara – bakat och soppan hade lagats av ett av våra barn, och remixats för dagen. Det var dags för det tredje FREDAGSSAMTALET och den här gången talade vi om tvåsamhet och separationer. Ett fint möte där vi under två timmar delade erfarenheter och tankar kring relationer och separationer, kring flockar, par och individualism och vad allt det här gör med oss på olika sätt.

Efter samtalet kändes det – precis som efter de tidigare – väldigt fint och tacksamt att vi fick vara med. Eller för att vi faktiskt bjudit in och hittat nån slags rutin för de här mänskliga samtalen vi saknat. När människor som inte känner varandra möts och pratar om något angeläget så händer det bra saker med oss. Vi lyssnar respektfullt, bygger vidare och delar med oss. Öppet och ärligt.

Vi kommer snart att bestämma oss för ämne för nästa fredagssamtal. Och längtar dit redan nu.

Människor med idéer och massor av möjligheter

Turnén genom Örebro läns södra delar fortsätter. Vi har anlitats som en del i det stora entreprenörskapsprogrammet Zinkgruvan re:think och just nu genomför vi workshops i fyra olika städer. Hållbarhetsutmaningarna presenteras och vi diskuterar hur entreprenörer och nya idéer kan möta dessa.

Läget är allvarligt. Mänskligheten står inför en aldrig tidigare skådad omställning. Eller utrotning. Detta kan göra människor rädda och lamslagna, men det skapar också en sällan tidigare skådad uppsjö av olika möjligheter.

Då är det fint att lyssna på kloka entreprenörer som vill skapa affärsnytta och samhällsnytta samtidigt. Som förstått att det krävs. Idag bidrog Johan Cedermark (Trainstation Vivalla), Ebba Klara Eriksson (Mårda) och Erica Sandberg (Duniani) med berättelser som berörde oss som lyssnade.

Berättelser som inspirerar. Som ger hopp. Sådana berättelser behöver vi. Framförallt behöver vi människorna med idéer som hjälper oss att ställa om. Vi är djupt övertygade om att alla människor har idéer. Därför älskar vi att få vara med i sammanhang där människor påverkar varandra att testa dem. Idéerna alltså.

Just där ligger nog vår framtid.

Almedalsveckan 2019

Efter att ha varit på plats i Visby under Almedalsveckan i sammanlagt 20 år så kände vi att just den här sommaren kanske kunde bli ett ledigt år. Men… så kom en förfrågan om att leda två möten vi inte kunde tacka nej till. Så nu planerar vi ett intensivt dygn på Gotland under även 2019 års Almedalsvecka. Mer om det berättar vi senare.

Konstnärligt entreprenörskap

Idag avslutade vi två delkurser som letts av Fredrik Bronner på Musikhögskolan vid Örebro universitet. Det är studenter på musikproduktionsprogrammets sista termin som under vintern fått utveckla idéer inom sitt konstnärliga entreprenörskap. Idag hade de slutpitchar och vi satt med i en jury som lyssnade och gav återkoppling.

Kultur är oerhört viktigt i varje samhälle. Musik är ett språk som berör alla människor. På olika sätt. Villkoren för de kreativa människor som gör, spelar in, producerar och för ut musiken har förändrats kraftig genom åren och det är väldigt givande att få leda samtal och diskussioner med unga människor som gör musik. När vi inledde kursen tittade vi på filmen PressPausePlay som tydligt visar på förändringen.

Vi behöver de här människorna. Vi behöver hjälpa dem att hitta sina vägar i ett konstnärligt entreprenörskap. Det är något av det finaste vi kan göra. Men, det är även ett sätt för oss att hjälpa oss själva. Inom några år finns det välutvecklade låtskrivaralgoritmer som kan göra musik för oss i realtid. Men, inget kommer att kunna ersätta det som kreativa människor berättar. Inget kommer att beröra oss på samma sätt som det som andra människor skapat, och som väcker känslor i oss själva.

Musiken berättar något om vår samtid. Hela tiden. Vi behöver de här människorna och det har varit en förmån att få följa dem en bit längs vägen.

re:think och fokus på hållbar idé- och affärsutveckling

Nu har vi startat det publika arbetet i ett stort, fint och angeläget program vi är en del av. Zinkgruvan re:think är ett program där vi kommer att hjälpa människor att utveckla hållbara idéer och företag.

Idag hade vi premiär i Askersund där vi samlade och lyssnade på kloka och kunniga människor som står bakom det här programmet, men också entreprenörer som inspirerade oss med sina berättelser. Sara höll en inspirationsföreläsning om hållbar utveckling och hållbarhetsmålen i Agenda 2030, men också en tydlig förklaring till varför vi behöver hållbara affärsidéer. Nu.

Bakom programmet står Zinkgruvan Mining, Drivhuset och Alfred Nobel Science Park. På programmets hemsida beskrivs innehållet så här:

”I det här programmet fokuserar vi på att hitta människor som vill utveckla hållbara idéer som kan skapa affärs- och samhällsnytta på kort och lång sikt.

[…]

Det övergripande syftet med programmet är att bidra till en stärkt och breddad ekonomisk utveckling i regionen, präglad av socialt och miljömässigt hållbara innovationer.

I fyra steg ska programmet fokusera på att öppna upp nya vägar till entreprenörskap och intraprenörskap. Det görs genom att stärka unga entreprenörer, bidra till positiva attityder till entreprenörskap och företagande, underlätta integration av nyanlända samt genom att öka kunskapen om de globala och lokala hållbarhetsutmaningarna.”

Bronner & Bronner kommer att bistå i programmet som utbildare, samtalsledare och föreläsare. Just nu är vi på turné och gör fyra större workshops på fyra orter.

19 mars Askersund
21 mars Hallsberg
26 mars Laxå
28 mars Örebro

Så startar vi. Sedan kommer vi att utbilda 40 människor i två parallella processer innan det är dags för pitchar, promotionevent och ett acceleratorprogram.

Det här kommer att sysselsätta oss i många och roliga timmar under det kommande halvåret. Vi tycker att det är angeläget att få vara med och bidra till att bra och hållbara idéer utvecklas. Framtiden har – som vi alla vet – bara plats för hållbara affärsidéer. Om vi ska få fram dessa, då behöver vi fler människor som är med och utvecklar dem.

Överallt. Och hela tiden.

Fredagssamtal 3: Tvåsamheten eller separationen

Borde inte fler skiljas egentligen? Eller ger vi upp för lätt? Varför är det så svårt att leva tillsammans? Vad förväntar vi oss av tvåsamheten, och när vet vi att det är dags att lämna den? Är det kanske så att individualismen håller på att avliva tvåsamheten?
Eller har vi för höga krav på vad tvåsamheten ska ge oss när vi inte längre har en större flock omkring oss?

Det finns människor som lever hela sina liv tillsammans med en enda partner. Någon träffar sitt livs kärlek mitt i livet och hittar hem. Samtidigt blir någon annan lämnad ensam kvar. Andra är ensamma hela livet. Normerna är starka kring paret.

I det tredje fredagssamtalet vill vi mötas i tankar om kärlek, föräldraskap, samhörighet, vardag, passion, rastlöshet, trygghet, konflikter, jämställdhet, förälskelse och vänskap. Allt det där som på olika sätt påverkar oss i tvåsamheten. Och det som kan få oss att lämna den.

Tid:
Fredag 5 april
Klockan 11.30-13.30

Plats:
Hos Bronner & Bronner
Trädgårdsgatan 18, Örebro

Vill du vara med i det här fredagssamtalet?
Anmälan via mail till osa@bronnerbronner.se senast 29 mars. Vi kommer att välkomna sex gäster till samtalet, som hålls vid vårt matbord. Gästerna bjuds på vegetarisk soppa och bröd.

Läs mer om tanken bakom fredagssamtalet här.

I huvudet på: människor

Nu börjar vi produktionen av en serie samtal där jag ska möta entreprenörer och företagare i Huddinge. Det är Arena Huddinge är uppdragsgivare. I några år har jag lett frukostmöten för företagare, politiker, beslutsfattare och investerare i Huddinge. Där har jag mött mängder av intressanta människor, men formatet är snabbt och jag har börjat längta efter att få fördjupa de samtalen.

Nu gör vi det. Jag kommer att söka upp människor i Huddinge som driver företag och utvecklar nya idéer. För att ta reda på vilka de är, vad som driver dem och hur de ser på framtiden. Samtal som får ta lite tid och hitta den form de behöver för att landa i dokumentära berättelser i bild, text och ljud.

Det är dags att ta sig in i huvudet på intressanta människor. För att skapa fler idéer i den där korsningen mellan affärsnytta och samhällsnytta som Arena Huddinge etablerat.

När människor möts händer bra saker. Så det är bra när idéer sprids. Släpps i vår på Arena Huddinges hemsida och i de sociala kanalerna.

/Fredrik Bronner

Förbereder fredagssamtal

Den här fredagen sitter jag på ett tåg mellan Malmö och Örebro. Nästa fredag kommer Sara och jag att duka bordet för ett nytt fredagssamtal. Det känns fint att intresset är så stort redan nu inför det andra samtalet. Fler vill vara med än vi har plats för. Många är nyfikna och vi har fått förfrågningar att göra detta i fler städer.

Det är bra. Jag tror att många av oss har ett starkt behov av att få stanna upp i lite djupare samtal. Där vi lyssnar och respekterar varandra och vågar prata om lite svårare saker.

Om en vecka pratar vi om döden med en grupp människor som har olika bakgrunder och perspektiv. Nu får vi börja tänka på allvar kring vilken soppa vi ska göra. Döden kräver sin soppa nämligen.

/Fredrik

Att processa ljud kanske dödar kultur och förståelse

Hemma på min gata i stan.
I tunnelbanan.
På tåget.
I bilar och på cyklar.

Människorna i hörlurar. Fler människor lyssnar på mer musik än någonsin. Eller ljudböcker. Eller poddar. Det borde väl vara bra. Om fler människor lyssnar på mer musik, fler berättelser och nya samtal kan väl inget vara dåligt med det? Men, allt fler röster höjs. Funderingar kring vad denna ökade kvantitet i konsumtionen av ljud faktiskt berättar om vår samtid. Har den överhuvudtaget något med kvalitet att göra? Denna fixering vid hörlurar. Som reducerar brus, stänger ute omvärlden och isolerar. Som hjälper oss att slippa ha kontakt med andra människor i det offentliga rummet. Vad gör den med vår lyssning?

Jag tror att allt fler människor processar ljud, snarare än lyssnar aktivt på något de tycker om. Alltså använder ljud för att stänga omvärlden ute (eller för att kliva in i en egen specialdesignad verklighet). Istället för att lyssna på naturens egna ljud under långpasset i terrängen så betar jag av 2-3 avsnitt av favoritpodden. Eller den där aggressiva spellistan som höjer min upplevelse av pulsen och stegen. Samma sak under mina stressade promenader mellan möten. Ljuden får mig att fokusera. Inåt kanske. Men allt oftare undrar jag på vad.

Frågan är hur många som ens lyssnar på något annat än brusreduceringen?

Just nu föreläser jag för blivande musikproducenter på väg ut i arbetsliv och entreprenörskap. De är under avslut på en akademisk utbildning vid ett svenskt universitet. Vi diskuterar konstnärsskapet och kreativiteten. För en tid sedan åt jag lunch med en av deras lärare. En person som också forskat om musik och kultur. Vi diskuterade automatiskt låtskrivande. Att Siri, Google Assistant och Alexa om några år kommer att göra musik anpassad för oss i realtid. Algoritmer lär redan finnas. Apple behöver bara analysera min lyssning (som de borde ha koll på efter en närmare 20 år lång kundrelation). Tekniskt är det möjligt. Jag tror också att många kommer att älska det. Men, jag undrar hur stort eller litet utrymmet för människans skapande kommer att vara i framtiden. Studenterna jag jobbar med just nu är redan anmärkningsvärda och kreativa. Okända? Kanske. Men icke desto mindre skapar de musik som berör.

Jag tror att vi behöver fler av deras sort. De där som behöver berätta något. Med hjälp av musik. Något som vi kan relatera till och beröras av. Toner och ord som tar tag i oss på djupet, snarare än processas. för att skapa ett brus som tar bort omgivningen.

Kommer algoritmerna kunna göra samma sak? De kan nog skapa ljud som stänger människor ute, men kan de skapa musik som berör mig? Jag är inte säker på att jag vill veta. Jag börjar få nog av hörlurar, skärmar och människor som inte går att nå, trots att de står mitt emot mig. Hela tiden.

Så nu tar jag av mig mina hörlurar. Jag har valt att leva i staden eftersom jag tror att jag vill ha människor runt om mig. Då är det jättedumt att stänga dem ute. Jag älskar musik och vill att människor som skriver den ska fortsätta att göra det. Jag behöver den för att bli förbannad på löpbandet och orka. Eller när jag diskar, saknar min älskade eller har ont i magen. Men, jag behöver den inte för att processa ljud som ska hjälpa mig att bygga min bubbla starkare. Om jag aldrig lyssnar på andra kommer jag få svårt att förstå varför världen ser ut som den gör.

Vi hörs.

/Fredrik Bronner

(Men jo, jag kommer fortfarande ligga hemma i soffan med mina gamla tyska superlurar när jag vill lyssna på något anmärkningsvärt bra. Som lager av stråkar eller finstämt piano. När jag verkligen behöver avskärma mig för att höra. Det sker i ensamhet.)