Det ömsesidiga nyttoperspektivet – ett nytt sätt att utveckla idéer och innovationer

När vi utvecklar nya idéer har vi historiskt inte alltid förstått att värdera flera olika nyttor med dessa idéer. Det har tagit oss till ett nödläge där människan och människans ekonomi har vuxit ur planeten vi lever på. Därför krävs det att vi tänker klokare i utvecklingen av nya idéer. De idéer som ska lösa problemen de gamla idéerna skapat.

Vi utbildar studenter och entreprenörer. Använder olika affärsmodelleringsverktyg och processer. Gör vad vi kan för att sätta nya ramar runt de olika modellerna. Ramar som vidgar tanken på affärsnytta både inåt och utåt. Inåt eftersom människan bakom idén måste känna mening, glädje och lust i processen för att utveckla den. Utåt eftersom idén måste skapa nytta för det omgivande samhället och själva planeten.

Ungefär så här kan det beskrivas i en modell.

Idén måste skapa fyra olika nyttor:

Personlig nytta (för människan bakom idén)
En människa som gör något hen älskar tillsammans med människor hen vill väl (och som vill hen väl) kommer att känna mening. Ur den meningen kommer det att skapas nya idéer.

Samhällsnytta (för de andra människorna)
När den här idén möter en efterfrågan – eller tillfredsställer ett verkligt behov hos andra – kommer idén att skapa samhällsnytta. Utgångspunkten är de grundläggande mänskliga behoven av rent vatten, näring, sömn, närhet, trygghet, frihet från förtryck och diskriminering, utveckling och relationer samt en känsla av att livet är meningsfullt. Kort sagt ett gott liv.

Affärsnytta (för idén som företag)
Ett företag som skapats utifrån den här idén och är samhällsnyttig kommer att skapa affärsnytta och ha goda förutsättningar att vara framgångsikt såväl ekonomiskt och socialt. det ger företaget näring och kapital att fortsätta existera och utvecklas, samt vara en positiv del i det samhälle företaget finns i.

Planetnytta (för ekosystem, levande arter, miljö och klimat)
En idé som skapar personlig nytta, samhällsnytta och affärsnytta måste rymmas inom de naturliga ramar som sätts på en planet med bevisat ändliga resurser. Det innebär att idén behöver leda till att det tillförs ekologiska värden som för tillbaka näring i naturliga processer. Det handlar inte längre om att minimera skadliga effekter av våra idéer, det handlar nu om att skapa positiva effekter.

Varje idé behöver vara tryggt grundad i mitten av modellen. Om den förskjuts längs någon av axlarna (eller fastnar i en enskild ruta) så kommer det uppstå skador och negativa effekter. Traditionellt har vi främjat affärsnytta. Det har lett till klimatkris, artutrotning, sociala och ekonomiska klyftor mellan människor. Allt detta har konsekvenser som svält, krig, flykt, massutrotning av arter och global uppvärmning (med ödesdigra konsekvenser för allt liv på jorden).

Det ömsesidiga nyttoperspektivet ska vara med från början
Det här är i grunden en ganska enkel modell. Vi kan kalla den det ömsesidiga nyttoperspektivet. Om vi tar med det i idéutveckling och innovationsprocesser. Om vi tar in det när vi affärsutvecklar och affärsmodellerar. Då tar vi ett viktigt steg i en riktning där de nya idéerna tillför verkliga värden för den tid vi lever i. En som präglats av framgångstanken och lett till den stora acceleration som sedan industrialiseringen började förändrat världen.

Vi har fått ut mycket gott av industrialiseringen. Men vi betalar ett ganska högt pris också. Kommande generationer kommer att betala ett ännu högre pris. För att inte tala om vad alla andra levande arter på planeten råkar ut för när vi människor förvandlat livet till produkter som vi exploaterar och skördar.

Nya idéer måste tillföra värden till människorna som utvecklar dem, till samhället de är en del av, till företaget/organisationen som förvaltar idén och till planeten som ger den näring. Då kan de bidra till gott liv för allt levande på jorden, idag och imorgon.

Det behöver inte vara svårare än så. Att vi (från den stund när idén föds) stannar upp och ställer oss frågan – på vilket sätt är den här idén nyttig?

Omställning och nya idéer kräver att vi förstår att framtiden inte är som nu

Läser Jenny Anderssons och Erik Westerholms ”Slaget om framtiden – forskningens roll i konflikten mellan tillväxt och miljö” just nu. Välskrivet och viktigt om samhällsvetenskap och humaniora som viktiga delar i förståelsen av hur vi ska förhålla oss till klimatkrisen. Eller det handlar nog om något större, hur vi ska förhålla oss till framtiden.

Redan i inledningen ställer de viktiga frågor som vi borde ställa oss just nu. Som jag ställer mig ofta. Vem bestämmer om hur vi pratar om framtiden? Hur kommer vi tillsammans fram till vad som är bra/dåligt för oss i vårt sätt att utveckla ett samhälle som fungerar även i en annorlunda framtid? Hur kan vi förbereda oss för något som inte har hänt än? De konstaterar också att det är viktigt att förstå att alla dessa frågeställningar kommer att färgas av nuet. Av de förhärskande idéerna, tankarna och sätten att leva.

”Det har ofta bekymrat oss att den kunskapsutveckling som ska hjälpa oss att förstå framtiden själv verkar indragen i processer som handlar om normalisering, om att stabilisera nuets tendenser, att bevara strukturer, normer och maktrelationer. Framtidsstudierna själva har ofta hamnat nära ett management-tänk eller strategisk reflektion, där framtiden egentligen inte är särskilt närvarande.”

Jenny Andersson och Erik Westholm ur ”Slaget om framtiden”.

Jag kommer från humanioran. Som kulturvetare känner jag att det äntligen kommer ett perspektiv på klimatkrisen och ohållbarhetsfrågorna som jag har lättare att förstå än de naturvetenskapliga och ekonomiska perspektiven. För mig är det här grundläggande viktigt. Att vi diskuterar och ifrågasätter våra egna förhållningssätt. Det är inte någon naturlag att vi ska fortsätta att naivt tro på obegränsad tillväxt på en begränsad planet. Det är inte heller något universell lagbundenhet som gör att vi låter totalitära krafter ta allt mer makt över det vi kallar demokratin. Det är saker som händer vi att väljer att låta dem hända.

Vi människor har enorm kraft när vi agerar medvetet. När vi relaterar och skapar sammanhang där vår samlade kunskap och erfarenhet möts för att skapa nya saker eller möta svåra utmaningar. Kanske är det just detta som varit vår viktigaste faktor genom evolutionen. Men, vi lever i en tid där vi lockats att tro att det är kapitalismens möjligheter att skapa ekonomiskt välstånd som är svaret på det mesta. Vi filtrerar hela vår existens genom framsteg. Att allt måste bli större, bättre, snabbare, längre eller på något annat sätt mätbart växande.

Det här är något vi skapat. Eller åtminstone något som människor med makt och inflytande har skapat. Alltså kan vi skapa något annat. Om det krävs för att vi ska överleva och fortsätta kunna leva goda liv utan att begränsa andra människor och varelsers rätt till samma sak.

I Svenska kyrkans välformulerade biskopsbrev om klimatet finns bland annat intressanta formuleringar om existentiell oro för framtiden.

”Vi är alla delaktiga i det som skett, det som nu sker och för hur framtiden kommer att bli. Det är både ett gemensamt och individuellt ansvar. Som enskilda har vi ibland svårt att se vad vi kan råda över och vad som ligger bortom vår påverkan.
[…]
Den som vill göra rätt måste först identifiera vad som är fel. Destruktiva beteenden och strukturer behöver synliggöras för att kunna förändras.”

Det är nog så att vi måste förstå vår egen tid och vilka konsekvenser det vi gör nu kommer att ha för de människor som ska leva i framtiden. Sen måste vi känna att det är meningsfullt att ha en idé eller en plan för att skapa värde för oss själva och andra, utan att begränsa andra människors möjligheter att skapa sitt värde. Idag och imorgon. Då blir det grundläggande att förstå att vi inte kan använda de idéer och verktyg som skapat problemen för att lösa dem. Och ännu mer grundläggande blir det att vi förstår och accepterar att våra idéer i många fall skapar just problem.

Jag accepterar det. Och försöker hitta andra idéer. Det driver mig när jag talar om utvecklingsfrågor. När jag är rådgivare eller mentor. I utbildningssituationer med unga människor. Jag har alltid varit lite orolig för gränsdragningen i detta. Skolad i en tid där Karl Popper och objektiviteten liksom lagt en våt tung filt av absurd mätbarhet, evidens och empiri. Född och uppväxt i världens mest sekulariserade land har jag haft svårt att förstå att det är själva tron på ett växande mätbart inget som är målet. Att normativt tänkande är farligt. Samtidigt som det nu är klarare än någonsin att människan genom teknikutveckling och framsteg vuxit ur planeten. Att vi inte längre bara har förutsättningar att förstöra vår egen värld och civilisation, utan att vi faktiskt redan gör det. Även om vi har svårt att förstå det eftersom konsekvenserna av det vi gör nu kommer att märkas i framtiden.

Det här är ett samtal jag vill föra ofta, med många. Eftersom jag tror att det kommer att skapa inspiration och helt nya idéer. Och det behöver vi. Framtiden kommer att se helt annorlunda ut. I en värld där haven stiger, matjorden och dricksvattnet inte räcker till och hundratals miljoner människor måste fly är det naivt att tro att vi bara kan fortsätta att förlänga nuet. Den här framtiden kommer troligen snabbare än vi lockas att tro. Allt fler naturvetenskapliga forskare larmar om att permafrosten börjat tina i en allt snabbare takt. 70 år tidigare än vi tänkt. Att arterna dör ut i massor. Att koncentrationen av kol i atmosfären fortsätter att öka i takt med att utsläppen inte minskar.

Vi behöver de där nya idéerna nu. Jenny Andersson och Erik Westholm hjälper mig att förstå det. Deras bok är viktig. I ett inslag i Vetenskapsradion i P1 sammanfattar de hela grejen själva.

Vi kan inte vänta längre. Nuet har vuxit ur planeten. För mig innebär det några konkreta saker:

Jag vill få in livet mellan husen – de kulturer och sammanhang människor skapar – i alla samtal om samhälls- och stadsbyggnad jag leder eller är med i. Eller i alla rapporter och utredningar och strategier jag hjälper företag och organisationer att ta fram.

Jag kan bara ge entreprenörer, innovatörer och startups råd som handlar om cirkulära affärsmodeller. Det handlar inte längre om att minimera skadliga effekter av affärsidéer, det handlar om att tillföra värden.

Jag måste få vara klar och tydlig med det klimatnödläge våra nuvarande idéer har försatt oss i. Att människan och vår ekonomi vuxit ur den enda planet vi kan leva på.

Jag måste bidra till fler samtal och möten där människor med olika perspektiv och bakgrunder möts och diskuterar framtiden.

Där finns mitt entreprenörskap. Jag behöver känna att jag skapar det där värdet mellan egennytta, affärsnytta och samhällsnytta. Inte bara här och nu, utan även för en framtid som jag vet ganska lite om, men förstår att jag och min generation har en stor påverkan på.

/Fredrik Bronner

Öppet på grund av klimatstrejk

Vi stänger inte när vi klimatstrejkar. Nej, vi öppnar på en annan plats. Därför möter ni oss under hösten på fredageftermiddagar utanför Rådhuset på Stortorget i Örebro. Där tar vi plats tillsammans med andra människor som vill vara med och ta Örebro till en framtid där vi människor fortfarande får plats och kan leva.

Vi kan bättre än så här. Därför måste vi prata om den där radikala omställningen. Därför behöver vi entreprenörer och människor och nya idéer.

Företagare For Future

Kom och diskutera framtidens cirkulära affärsmodeller med oss.
Var med och utveckla helt nya idéer.

Fredagar mellan klockan 15 och 17.
Stortorget, Örebro,
Vid Rådhuset.

Några grundläggande steg för människor med idéer

Vi avslutar vårt deltagande i en kurs för blivande måltidsekologer vid Örebro universitet. Vårt bidrag har varit att föra in entreprenörskapet som en del av lösningen på hur vi kan utveckla nya idéer som löser gamla problem. Eller hur vi slutar göra ohållbara saker och börjar göra hållbara saker.

Det har varit fint och lärorikt. Unga människor har ofta goda idéer. Men samtidigt läser de så mycket om unikitet och innovationer att de lite för ofta verkar tro att just deras idéer inte håller måttet. De pitchar vi fick lyssna på och bedöma idag höll definitivt måttet. Fyra idéer som alla förtjänar att flyga vidare, långt utanför campus, för att skapa både samhällsnytta och affärsnytta.

När vi lyssnade på studenterna formulerade sig några steg vi ville lämna efter oss. De här stegen har formulerats i huvuden under år av möten med studenter på olika utbildningar. Just idag skrevs de på en whiteboard också.

I en samtid som givit oss ledare som mobbar barn, skövlar regnskog och bryter lagar för att få igenom politik (ni får själva gissa vilka de är) är det viktigt att vi får fram människor som drivs av något viktigare än makt, girighet och motvilja. Vi mötte de människorna idag. Så därför formulerade vi punkterna så här.

  1. Gör bara saker du älskar att göra.
  2. Med människor som vill dig väl. Som du vill väl.
  3. Skapa relationer till fler. Lyssna på andra.
  4. Håll dig inom planetens gränser. Tänk cirkulärt.
  5. Utveckla.
  6. REPEAT!

Det där är grunden. Sen kommer vi säkert att lägga till fler steg, lager eller cirklar som handlar om att tillföra värde till samhället och ekosystemen, hushålla med resurser, tjäna lagom lite pengar och några saker till. Men vi börjar i det mänskliga. Det som skapar lust och mening.

Kanske är det just den grejen som saknas. En modell för meningsfull idé- och affärsutveckling?


Sluta backa Greta. Gör som Greta!

Fredrik Bronner. Kulturvetare, entreprenör och kommunikatör. VD för Bronner & Bronner Samhällsutveckling AB.

Det är måndag morgon. Jag lyssnar på Vetenskapens Värld i P1. Ett intressant samtal om åskådareffekten. Ett antal forskare resonerar om det som uppstår när vi människor liksom gör som alla andra och inte bryter ett nödläge eller en kris. Eller vad som händer när vi faktiskt gör det. 

Den är intressant den där effekten. Det krävs att någon agerar kraftfullt och väcker oss människor ibland. Som när en människa svimmar i rulltrappan. Nu argumenterar några för att Greta Thunberg gjort just det. Att hon under det året som gått tagit sig ifrån att vara en ensam skolstrejkare utanför riksdagshuset till att få flera miljoner människor att gå ut och demonstrera.

Så är det nog. Men det räcker inte. Det är fantastiskt att se FN-skrapan belyst med citat av Greta Thunberg. Det gör något fint med magen av att se bilderna på 270 000 människor på gatorna i Berlin och flera miljoner världen över. Men, jag vill nog påstå att vi fortfarande i allt väsentligt är åskådare. Visst, vårt fokus har förflyttats från den något mer abstrakta frågan om klimat och miljö till en flicka och ett växande antal demonstranter. Vi ser och imponeras av andras agerande. Det är med all säkerhet en viktigt förflyttning av fokus, men om vi ska göra det som Greta vill, då måste vi börja agera själva. Det räcker inte med att titta på.

Ja, det var några miljoner människor ute på gatorna i fredags. Men…. det var också bara någon promille av jordens befolkning. De behöver bli oerhört många fler. Som demonstrerar, som ställer om sina liv och som kräver att företag och beslutsfattare på alla nivåer (i politiska partier, föreningar, regeringar, fackförbund etc) fattar radikala beslut som gör att det som måste hända nu faktiskt händer. Typ att vi slutar gräva upp fossila bränslen ur jorden och öka utsläppen av koldioxid. Typ att vi slutar driva på det sjätte massutdöendet. Typ att vi slutar leva som att jorden har obegränsade resurser.

Eller ännu enklare: Inser att vi måste bryta tillväxtekonomin och ge upp kapitalismen. (Jo, det går att påstå det utan att vara kommunist år 2019).

Att förstå hur åskådareffekten fungerar ger bra perspektiv. Det räcker inte att med att titta på Greta. Det räcker inte med att backa Greta. Vi måste göra som Greta och vi måste göra det nu.

Eller gör det som Greta ber dig att göra om du är beslutsfattare. För ni verkar vara ganska många sådana som inte förstått att de här miljonerna av barn, unga och andra som gick ut på gatorna i fredags demonstrerade mot…… er, dig och den passivitet ni visar.

Eftersom vi är mitt i en vecka fylld av viktiga händelser för miljö- och klimatrörelsen så rekommenderar jag minst ett deltagande i fredagens ännu större demonstrationer. Leta upp ditt lokala initiativ. Om det inte finns, starta det.

Sluta vara åskådare. Var den som andra följer istället.

/Fredrik Bronner

Har det äntligen blivit dags för en regional utveckling som är hållbar på riktigt?

Vad görs i regionerna för att främja regional utveckling och tillväxt? Där får vi nog många svar. Vad görs för att denna utveckling ska vara hållbar och styra mot de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030? Vi misstänker att den frågan blir svårare att svara på.  Men nu finns det ett tydligt uppdrag till regionerna –  att bli bättre på att hitta svaren på den andra frågan. 

För varje månad som går blir det allt mer uppenbart att vi människor har försatt oss i ett klimatnödläge. Juli månad i år blev den varmaste månad som någonsin mätts upp, och konsekvenserna är tydliga genom smältande isar, döende korallrev och brinnande regnskogar. Människans långsiktiga överlevnad kan inte längre tas för given. Samtidigt gör sig bristen på social hållbarhet tydlig genom utanförskap, segregation, ojämlik hälsa och ensamhet i de flesta samhällen.

Det är uppenbart att det krävs en radikal omställning av samhället i en mer hållbar riktning, om Sverige överhuvudtaget ska ha en chans att nå våra åtaganden i Parisavtalet och Agenda 2030. Och mycket av omställningen måste ske på lokal nivå. Det är där nya idéer växer fram, och det är där alla företag startar, utvecklas och kanske växer till något större. Det är det många som förstår idag, och de regionala utvecklingsstrategierna uttrycker allt oftare en ambition att stödja och främja en sådan utveckling.

Men kommer det bli verklighet av orden i strategierna? Kommer vi faktiskt få se ett näringsliv som utvecklar nya affärsmodeller utifrån den sociala, cirkulära och biobaserade ekonomin, och som bidrar till en hållbar produktion och konsumtion – innan det är försent? Eller kommer det fortsätta med business as usual?

Det beror faktiskt på hur vi väljer att agera nu. Regeringen har nu gett Tillväxtverket har ett särskilt uppdrag att främja en hållbar utveckling inom det regionala tillväxtarbetet – 89 miljoner kronor ska fördelas under de kommande fyra åren. Ett tillfälle som regionerna verkligen borde ta tillvara om de på allvar vill bidra till en hållbar utveckling.

En start i arbetet är att regionerna runtom i landet har i uppdrag att göra en behovsanalys, för att under 2020 kunna söka stöd hos Tillväxtverket för det fortsatta arbetet. Behovsanalyserna ska sätta fingret på vad det är som behöver förändras i det regionala utvecklingsarbetet och näringslivsutvecklingen för att alla insatser faktiskt ska bidra till en hållbar utveckling. Frågor som bör ställas är: Vilka effekter ger egentligen våra stöd och insatser idag utifrån ett hållbarhetsperspektiv? Vad i våra metoder och arbetssätt behöver förändras? Hur kan vi tänka helt nytt för att främja ett hållbart företagande och entreprenörskap i vår region? En klok och välgjord behovsanalys ger goda förutsättningar att få ta del av Tillväxtverkets medel – för att sedan på riktigt kunna vara med och bidra till en hållbar omställning!

Nu ser vi fram emot att få se en massa spännande, kreativa och nytänkande initiativ för att integrera Agenda 2030 i alla mål och insatser som görs inom ramen för regional utveckling och tillväxt. Vad krävs av regionerna för att lyckas med det? Behovsanalysen är ett viktigt första steg. Ökad kunskap och medvetenhet i organisationen ett annat. Hållbarhetsintegrerade processer, metoder och insatser ett tredje. Och detta ställer givetvis krav på ett modigt och insiktsfullt ledarskap.

På Bronner & Bronners egen önskelista står utvecklingen av regionala program för att främja hållbart, cirkulärt och socialt entreprenörskap. Och helst med särskilt fokus på unga människor. Något som vi själva har utvecklat en modell för, och gärna vill fortsätta att utveckla i samarbete med andra. Fler entreprenörer med hållbara affärsidéer är nyckeln till ett hållbart näringsliv, mer inflytande över den egna livssituationen – helt enkelt den nödvändiga samhällsomställningen.

Jag var öppet tillväxtkritisk på en näringslivsdag och du kan aldrig gissa vad som hände sen

Jag står inför ett sällskap av entreprenörer i en mindre svensk kommun. Det är näringslivsdag. Tillsammans med Sara har jag fått en timme i programmet att leda ett samtal om hållbart entreprenörskap. Publiken har just fikat efter en workshop med en inspirerande och vältalig entreprenörskapsguru från Austin, Texas.

Vi blir introducerade, presenterar oss och visar filmen. Den hemska, korta och väldigt klara filmen med de fallande valrossarna. Där börjar vi. Sedan berättar vi tillsammans om varför varje entreprenör måste ställa om och börja arbeta cirkulärt. Sara är saklig kring vetenskapen, de planetära gränserna och de cirkulära ekonomiska modellerna. Jag kanske en aning animerad i mitt prat om kulturer, kreativitet och den naiva tron på obegränsad tillväxt på en begränsad planet.

Jo, du läste rätt. Jag var tillväxtkritisk. På en näringslivsdag. Eller kanske lite mer än så. Kanske var det de fallande valrossarna. Kanske publikens bekräftande nickande eller bara stämningen i rummet eller helt enkelt de fakta vi lade fram. Men vi möttes där. I den klara insikten att det är galenskap att tro att något människan hittat på – alltså ekonomin – kan växa obegränsat, i ett sammanhang vi inte hittat på – planeten Jorden. Åtminstone inte utan konsekvenser.

Ingen opponerade sig.
Ingen lämnade rummet.

Tvärtom. Vi tog ned samtalet på den lokala nivån och det blev fina diskussioner om vad som krävs, och av vilka det krävs, för att ställa om ekonomin och samhället i en hållbar riktning. Eftersnacket blev kanske ännu mer animerat. Men det hände något bra i det där rummet igår. Där vi liksom landade i några tydliga slutsatser.

Det är inte nånannans ansvar.
Alla är näringslivsutvecklare.
Alla är entreprenörer.
Och alla måste vara planetskötare om vi ska överleva.

Kanske har vi nått en bra tipping point? När ett rum av entreprenörer ifrågasätter den naiva tron på evig ekonomisk tillväxt och vill prata om viktigare saker. Som att vi kan utveckla oss själva, våra företag och nya idéer även i en framtid utan ekonomisk tillväxt. Genom att hushålla med våra resurser och tänka cirkulärt.

Jag vill tro det.

Att någon ville engagera sig politiskt och att någon annan vill marschera mot riksdagshuset för att demonstrera får anses bekräfta känslan av att kanske nått den där positiva tipping pointen. På en näringslivsdag. I en liten svensk kommun.

/Fredrik Bronner

Hej alla entreprenörsfrämjande aktörer – nu är det dags att ta ert ansvar för Agenda 2030!

Det finns många aktörer runt om i landet som arbetar för att främja framväxten av nya idéer, entreprenörer och företag. Ett viktigt och bra arbete. Det är också stora summor pengar som varje år fördelas från stat, kommuner och näringsliv för detta.

Men den här världen har inte plats för fler ohållbara affärsidéer. Varje vecka som går kommer fler nyheter om kollapsande ekosystem, utarmade hav, nya värmerekord, ökande klyftor och växande protester. Det behöver vi hitta nya lösningar på, och en nyckel till det är människors kreativitet, nyfikenhet och driftighet. Här kommer entreprenörerna att vara en viktig pusselbit. Men affärsnyttan för entreprenörerna och nyttan för kunderna måste gå hand i hand med en samhällsnytta. INTE en ökad belastning på ekosystemen eller andra människor.

Idag är det alldeles för lite fokus på de globala hållbarhetsmålen när vi pratar om hur vi ska främja ett utvecklat entreprenörskap. Några av de saker som vi ser skulle behövas är en generell ökning av kompetensen kring hållbarhetsfrågor hos alla de aktörer som arbetar entreprenörsfrämjande. Ni måste på riktigt förstå vilka ekologiska och sociala utmaningar samhället står inför, för att kunna coacha, stötta och ge relevant rådgivning till framtidens entreprenörer.

De modeller och arbetssätt som används för idégenerering, affärsmodellering, affärsutveckling och affärsrådgivning måste omprövas och omarbetas så att alla entreprenörer och nya företag blir en del av en hållbar framtid. Det är fruktlöst att lägga på ett ”hållbarhetsfilter” allra sist i processen, när idéer tagit form och prövats, bolag startats och entreprenörer kommit långt i sina tankegångar. Tvärtom måste hållbarhetsfrågorna vara själva utgångspunkter för affärsmodellerna. Det är i problembeskrivningen kring dagens sociala och ekologiska ohållbarhet som vi kommer att hitta framtidens starka och framgångsrika affärsidéer.

Det är också av stor betydelse att offentliga aktörer på ett tydligt sätt ställer krav på hur deras medel används, och även att de följer upp det mycket bättre än idag. Det räcker inte med vaga formuleringar i ett styrdokument, kraven ska vara tydliga på att medlen ska användas till hållbart entreprenörskap, och det ska också efterlevas.

Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen börjar långsamt sippra ut i allt bredare cirklar i näringsliv, politik och civilsamhälle. Allt fler aktörer inser att just de har en liten men viktig roll att spela för att vi ska nå målen. Nu är det hög tid att även de entreprenörsfrämjande aktörerna på allvar inser detta, och låter det förändra sättet de arbetar på. För deras roll är dessutom inte liten, de nya idéer och produkter som kommer ut på marknaden är helt avgörande för att vi ska kunna leva mer hållbara liv, och att företag ska kunna erbjuda hållbara lösningar för sina kunder.

Tiden när affärsrådgivare hjälper enskilda individer att maximera affärsnyttan på bekostnad av samhällets utveckling måste vara över. Tiden när samma affärsrådgivare hjälper innovatörer, entreprenörer och företagare att förstå att verklig samhällsnytta måste vara utgångspunkten för all affärsnytta är här.

Startcentrum, Almi, Nyföretagarcentrum, Alfred Nobel Science Park, Drivhuset, Ung Företagsamhet, medlemsorganisationer som Företagarna, Handelskammaren, Svenskt Näringsliv och många andra – vi uppmanar er att ta ert ansvar, och låta Agenda 2030 på allvar utgöra grunden för allt ert arbete!

Affärslabb får oss att utveckla nya idéer

I två månader har vi varit med i Future Impact Lab – en utbildning i hållbart entreprenörskap. Utbildningen har varit en del av ambitiösa projektet Zinkgruvan re:think. I två olika grupper av unga människor har vi på uppdrag av Drivhuset använt Loopametoden för att hjälpa kursdeltagarna att generera idéer i mötet med marknaden och kunden från början. Med ett stort fokus på hållbarhet, dvs att affärsidéerna också ska bidra till uppfyllandet av de globala hållbarhetsmålen.

Nu har vi avslutat med ett affärslabb där våra unga entreprenörer fått pitcha sina idéer för erfarna entreprenörer med många års erfarenhet. En lärorik och fin del där det blir uppenbart att det händer bra saker när människor möts. Såväl unga som mer erfarna entreprenörer blev rejält inspirerade av det här mötet.

Vi har också inspirerats. Det är en förmån att få vara med i processer där människor kreativitet liksom blir upplåst. Inte minst när det är i relation till andra människor det sker. Vi är övertygade om att fler av de här idéerna kommer att utvecklas och landa i företag som kommer att märkas.

Det finns inte plats för ohållbara affärsmodeller i framtiden. Eller rättare sagt vi får inte någon framtid utan hållbara affärsmodeller. Då är det skönt att se idéer utvecklas som på ett tydligare sätt faktiskt bidrar till en omställning av samhället i en mer cirkulär riktning. Där resurser inte bara förbrukas och slängs.

Det är där vi utgår ifrån i vårt eget företagande. Vi vill tillföra samhällsnytta samtidigt som vi skapar affärsnytta. Dessa nyttor måste matcha. Inte bara i ord, utan i handling. Så efter den här processen är vi ännu mer övertygade om att vi måste påverka fler entreprenörer och låta dem påverka varandra. Affärsnätverk kan inte bara ha den form de här idag. Det krävs nya former.

Nu utvecklar vi några sådana och kanske pitchar vi dem i närheten av dig i framtiden.

Mellanrum

Mellan en tretimmars föreläsning och förberedelser inför en kortare workshop. Fredrik gör ett surdegsbröd på en väldigt blöt deg. Det är ofta i mellanrummen det händer. Så även för oss. När vi är ute och diskuterar cirkulär ekonomi, ekosystem och mänskliga egenskaper i olika former kommer vi hem med olika tankar och uttryck. Då kan det vara väldigt skönt att vika en surdeg, låta den vila och baka av den.

Den processen påminner om något ganska viktigt. Att tid krävs när saker ska bli bra. Att rena och ursprungliga råvaror – som ekologiskt mjöl och vatten – tillsammans med tid kan bli något väldigt stort och fint. Men också att de där mellanrummen är viktiga för tankarna.

Vi bakar allt mer. Kanske är vi på väg att bli ett av få konsultföretag som också kommer att erbjuda bröd i någon form. Det här receptet tar två dygn från surdegsgrund till färdigt bröd. Men, den kräver inte mer än kanske 15 minuter aktiv handpåläggning. Resten av tiden gör råvarorna sitt.

Något att tänka på.