Det ömsesidiga nyttoperspektivet – ett nytt sätt att utveckla idéer och innovationer

När vi utvecklar nya idéer har vi historiskt inte alltid förstått att värdera flera olika nyttor med dessa idéer. Det har tagit oss till ett nödläge där människan och människans ekonomi har vuxit ur planeten vi lever på. Därför krävs det att vi tänker klokare i utvecklingen av nya idéer. De idéer som ska lösa problemen de gamla idéerna skapat.

Vi utbildar studenter och entreprenörer. Använder olika affärsmodelleringsverktyg och processer. Gör vad vi kan för att sätta nya ramar runt de olika modellerna. Ramar som vidgar tanken på affärsnytta både inåt och utåt. Inåt eftersom människan bakom idén måste känna mening, glädje och lust i processen för att utveckla den. Utåt eftersom idén måste skapa nytta för det omgivande samhället och själva planeten.

Ungefär så här kan det beskrivas i en modell.

Idén måste skapa fyra olika nyttor:

Personlig nytta (för människan bakom idén)
En människa som gör något hen älskar tillsammans med människor hen vill väl (och som vill hen väl) kommer att känna mening. Ur den meningen kommer det att skapas nya idéer.

Samhällsnytta (för de andra människorna)
När den här idén möter en efterfrågan – eller tillfredsställer ett verkligt behov hos andra – kommer idén att skapa samhällsnytta. Utgångspunkten är de grundläggande mänskliga behoven av rent vatten, näring, sömn, närhet, trygghet, frihet från förtryck och diskriminering, utveckling och relationer samt en känsla av att livet är meningsfullt. Kort sagt ett gott liv.

Affärsnytta (för idén som företag)
Ett företag som skapats utifrån den här idén och är samhällsnyttig kommer att skapa affärsnytta och ha goda förutsättningar att vara framgångsikt såväl ekonomiskt och socialt. det ger företaget näring och kapital att fortsätta existera och utvecklas, samt vara en positiv del i det samhälle företaget finns i.

Planetnytta (för ekosystem, levande arter, miljö och klimat)
En idé som skapar personlig nytta, samhällsnytta och affärsnytta måste rymmas inom de naturliga ramar som sätts på en planet med bevisat ändliga resurser. Det innebär att idén behöver leda till att det tillförs ekologiska värden som för tillbaka näring i naturliga processer. Det handlar inte längre om att minimera skadliga effekter av våra idéer, det handlar nu om att skapa positiva effekter.

Varje idé behöver vara tryggt grundad i mitten av modellen. Om den förskjuts längs någon av axlarna (eller fastnar i en enskild ruta) så kommer det uppstå skador och negativa effekter. Traditionellt har vi främjat affärsnytta. Det har lett till klimatkris, artutrotning, sociala och ekonomiska klyftor mellan människor. Allt detta har konsekvenser som svält, krig, flykt, massutrotning av arter och global uppvärmning (med ödesdigra konsekvenser för allt liv på jorden).

Det ömsesidiga nyttoperspektivet ska vara med från början
Det här är i grunden en ganska enkel modell. Vi kan kalla den det ömsesidiga nyttoperspektivet. Om vi tar med det i idéutveckling och innovationsprocesser. Om vi tar in det när vi affärsutvecklar och affärsmodellerar. Då tar vi ett viktigt steg i en riktning där de nya idéerna tillför verkliga värden för den tid vi lever i. En som präglats av framgångstanken och lett till den stora acceleration som sedan industrialiseringen började förändrat världen.

Vi har fått ut mycket gott av industrialiseringen. Men vi betalar ett ganska högt pris också. Kommande generationer kommer att betala ett ännu högre pris. För att inte tala om vad alla andra levande arter på planeten råkar ut för när vi människor förvandlat livet till produkter som vi exploaterar och skördar.

Nya idéer måste tillföra värden till människorna som utvecklar dem, till samhället de är en del av, till företaget/organisationen som förvaltar idén och till planeten som ger den näring. Då kan de bidra till gott liv för allt levande på jorden, idag och imorgon.

Det behöver inte vara svårare än så. Att vi (från den stund när idén föds) stannar upp och ställer oss frågan – på vilket sätt är den här idén nyttig?

En folkrörelse som är viktig i omställningen till ett hållbart samhälle

Sara Bronner berättar om planetära gränser på Örebro läns idrottsförbund 4 november 2019.

Idag fick vi samtala med anställda på Örebro läns idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna. Vi berättade om klimatförändringarna och vilka konsekvenser de får. Vi diskuterade människor, vår konsumtion och de utsläpp de genererar. Och vilka konsekvenser de får. Vi gick igenom aktuell fakta om klimatförändringar, massutrotning, regnskogsförstöring, jordförstöring och vattenbrist. Det blev frågor och svar om plast i haven och matbrist och kommande flyktingströmmar. Vi presenterade de globala målen för hållbar utveckling. Och ja, vi visade filmen med de fallande valrossarna. Eftersom människans påverkan på planeten sällan blir tydligare än så.

Idrottsrörelsen är en av de folkrörelser som formade det Sverige vi lever idag. Som folkrörelsen har idrotten gjort stor skillnad. Men även idrotten har drabbats av utvecklingsknas och har en alldeles för stor negativ påverkan på naturen, ekosystemen och klimatet. Oräkneliga transporter, överkonsumtion och brist på cirkulärt tänkande gör att idrotten också bidrar till de konsekvenser som mänskligheten skapar för sig själv, men också för allt annat som lever på planeten vi vuxit ur.

Vi tror att idrottsrörelsen kan vara en av de samlade rörelser som går först och visar vägen mot ett samhälle där vi klarar av att hålla oss inom de givna ramar som planeten sätter. Idrotten har gjort det tidigare. Idag fick vi lyssna på kloka problemformuleringar men också kreativa lösningsförslag.

Kunskap gör skillnad. Den som förstått att vi måste agera i det nödläge mänskligheten satt sig i kommer att börja agera. Eftersom nästan varannan svensk är medlem i en idrottsförening så kan den här rörelsen göra viktiga saker.

Så vi tycker väldigt mycket om att arbeta med idrottsrörelsen.

Omställning och nya idéer kräver att vi förstår att framtiden inte är som nu

Läser Jenny Anderssons och Erik Westerholms ”Slaget om framtiden – forskningens roll i konflikten mellan tillväxt och miljö” just nu. Välskrivet och viktigt om samhällsvetenskap och humaniora som viktiga delar i förståelsen av hur vi ska förhålla oss till klimatkrisen. Eller det handlar nog om något större, hur vi ska förhålla oss till framtiden.

Redan i inledningen ställer de viktiga frågor som vi borde ställa oss just nu. Som jag ställer mig ofta. Vem bestämmer om hur vi pratar om framtiden? Hur kommer vi tillsammans fram till vad som är bra/dåligt för oss i vårt sätt att utveckla ett samhälle som fungerar även i en annorlunda framtid? Hur kan vi förbereda oss för något som inte har hänt än? De konstaterar också att det är viktigt att förstå att alla dessa frågeställningar kommer att färgas av nuet. Av de förhärskande idéerna, tankarna och sätten att leva.

”Det har ofta bekymrat oss att den kunskapsutveckling som ska hjälpa oss att förstå framtiden själv verkar indragen i processer som handlar om normalisering, om att stabilisera nuets tendenser, att bevara strukturer, normer och maktrelationer. Framtidsstudierna själva har ofta hamnat nära ett management-tänk eller strategisk reflektion, där framtiden egentligen inte är särskilt närvarande.”

Jenny Andersson och Erik Westholm ur ”Slaget om framtiden”.

Jag kommer från humanioran. Som kulturvetare känner jag att det äntligen kommer ett perspektiv på klimatkrisen och ohållbarhetsfrågorna som jag har lättare att förstå än de naturvetenskapliga och ekonomiska perspektiven. För mig är det här grundläggande viktigt. Att vi diskuterar och ifrågasätter våra egna förhållningssätt. Det är inte någon naturlag att vi ska fortsätta att naivt tro på obegränsad tillväxt på en begränsad planet. Det är inte heller något universell lagbundenhet som gör att vi låter totalitära krafter ta allt mer makt över det vi kallar demokratin. Det är saker som händer vi att väljer att låta dem hända.

Vi människor har enorm kraft när vi agerar medvetet. När vi relaterar och skapar sammanhang där vår samlade kunskap och erfarenhet möts för att skapa nya saker eller möta svåra utmaningar. Kanske är det just detta som varit vår viktigaste faktor genom evolutionen. Men, vi lever i en tid där vi lockats att tro att det är kapitalismens möjligheter att skapa ekonomiskt välstånd som är svaret på det mesta. Vi filtrerar hela vår existens genom framsteg. Att allt måste bli större, bättre, snabbare, längre eller på något annat sätt mätbart växande.

Det här är något vi skapat. Eller åtminstone något som människor med makt och inflytande har skapat. Alltså kan vi skapa något annat. Om det krävs för att vi ska överleva och fortsätta kunna leva goda liv utan att begränsa andra människor och varelsers rätt till samma sak.

I Svenska kyrkans välformulerade biskopsbrev om klimatet finns bland annat intressanta formuleringar om existentiell oro för framtiden.

”Vi är alla delaktiga i det som skett, det som nu sker och för hur framtiden kommer att bli. Det är både ett gemensamt och individuellt ansvar. Som enskilda har vi ibland svårt att se vad vi kan råda över och vad som ligger bortom vår påverkan.
[…]
Den som vill göra rätt måste först identifiera vad som är fel. Destruktiva beteenden och strukturer behöver synliggöras för att kunna förändras.”

Det är nog så att vi måste förstå vår egen tid och vilka konsekvenser det vi gör nu kommer att ha för de människor som ska leva i framtiden. Sen måste vi känna att det är meningsfullt att ha en idé eller en plan för att skapa värde för oss själva och andra, utan att begränsa andra människors möjligheter att skapa sitt värde. Idag och imorgon. Då blir det grundläggande att förstå att vi inte kan använda de idéer och verktyg som skapat problemen för att lösa dem. Och ännu mer grundläggande blir det att vi förstår och accepterar att våra idéer i många fall skapar just problem.

Jag accepterar det. Och försöker hitta andra idéer. Det driver mig när jag talar om utvecklingsfrågor. När jag är rådgivare eller mentor. I utbildningssituationer med unga människor. Jag har alltid varit lite orolig för gränsdragningen i detta. Skolad i en tid där Karl Popper och objektiviteten liksom lagt en våt tung filt av absurd mätbarhet, evidens och empiri. Född och uppväxt i världens mest sekulariserade land har jag haft svårt att förstå att det är själva tron på ett växande mätbart inget som är målet. Att normativt tänkande är farligt. Samtidigt som det nu är klarare än någonsin att människan genom teknikutveckling och framsteg vuxit ur planeten. Att vi inte längre bara har förutsättningar att förstöra vår egen värld och civilisation, utan att vi faktiskt redan gör det. Även om vi har svårt att förstå det eftersom konsekvenserna av det vi gör nu kommer att märkas i framtiden.

Det här är ett samtal jag vill föra ofta, med många. Eftersom jag tror att det kommer att skapa inspiration och helt nya idéer. Och det behöver vi. Framtiden kommer att se helt annorlunda ut. I en värld där haven stiger, matjorden och dricksvattnet inte räcker till och hundratals miljoner människor måste fly är det naivt att tro att vi bara kan fortsätta att förlänga nuet. Den här framtiden kommer troligen snabbare än vi lockas att tro. Allt fler naturvetenskapliga forskare larmar om att permafrosten börjat tina i en allt snabbare takt. 70 år tidigare än vi tänkt. Att arterna dör ut i massor. Att koncentrationen av kol i atmosfären fortsätter att öka i takt med att utsläppen inte minskar.

Vi behöver de där nya idéerna nu. Jenny Andersson och Erik Westholm hjälper mig att förstå det. Deras bok är viktig. I ett inslag i Vetenskapsradion i P1 sammanfattar de hela grejen själva.

Vi kan inte vänta längre. Nuet har vuxit ur planeten. För mig innebär det några konkreta saker:

Jag vill få in livet mellan husen – de kulturer och sammanhang människor skapar – i alla samtal om samhälls- och stadsbyggnad jag leder eller är med i. Eller i alla rapporter och utredningar och strategier jag hjälper företag och organisationer att ta fram.

Jag kan bara ge entreprenörer, innovatörer och startups råd som handlar om cirkulära affärsmodeller. Det handlar inte längre om att minimera skadliga effekter av affärsidéer, det handlar om att tillföra värden.

Jag måste få vara klar och tydlig med det klimatnödläge våra nuvarande idéer har försatt oss i. Att människan och vår ekonomi vuxit ur den enda planet vi kan leva på.

Jag måste bidra till fler samtal och möten där människor med olika perspektiv och bakgrunder möts och diskuterar framtiden.

Där finns mitt entreprenörskap. Jag behöver känna att jag skapar det där värdet mellan egennytta, affärsnytta och samhällsnytta. Inte bara här och nu, utan även för en framtid som jag vet ganska lite om, men förstår att jag och min generation har en stor påverkan på.

/Fredrik Bronner

Öppet på grund av klimatstrejk

Vi stänger inte när vi klimatstrejkar. Nej, vi öppnar på en annan plats. Därför möter ni oss under hösten på fredageftermiddagar utanför Rådhuset på Stortorget i Örebro. Där tar vi plats tillsammans med andra människor som vill vara med och ta Örebro till en framtid där vi människor fortfarande får plats och kan leva.

Vi kan bättre än så här. Därför måste vi prata om den där radikala omställningen. Därför behöver vi entreprenörer och människor och nya idéer.

Företagare For Future

Kom och diskutera framtidens cirkulära affärsmodeller med oss.
Var med och utveckla helt nya idéer.

Fredagar mellan klockan 15 och 17.
Stortorget, Örebro,
Vid Rådhuset.

Några grundläggande steg för människor med idéer

Vi avslutar vårt deltagande i en kurs för blivande måltidsekologer vid Örebro universitet. Vårt bidrag har varit att föra in entreprenörskapet som en del av lösningen på hur vi kan utveckla nya idéer som löser gamla problem. Eller hur vi slutar göra ohållbara saker och börjar göra hållbara saker.

Det har varit fint och lärorikt. Unga människor har ofta goda idéer. Men samtidigt läser de så mycket om unikitet och innovationer att de lite för ofta verkar tro att just deras idéer inte håller måttet. De pitchar vi fick lyssna på och bedöma idag höll definitivt måttet. Fyra idéer som alla förtjänar att flyga vidare, långt utanför campus, för att skapa både samhällsnytta och affärsnytta.

När vi lyssnade på studenterna formulerade sig några steg vi ville lämna efter oss. De här stegen har formulerats i huvuden under år av möten med studenter på olika utbildningar. Just idag skrevs de på en whiteboard också.

I en samtid som givit oss ledare som mobbar barn, skövlar regnskog och bryter lagar för att få igenom politik (ni får själva gissa vilka de är) är det viktigt att vi får fram människor som drivs av något viktigare än makt, girighet och motvilja. Vi mötte de människorna idag. Så därför formulerade vi punkterna så här.

  1. Gör bara saker du älskar att göra.
  2. Med människor som vill dig väl. Som du vill väl.
  3. Skapa relationer till fler. Lyssna på andra.
  4. Håll dig inom planetens gränser. Tänk cirkulärt.
  5. Utveckla.
  6. REPEAT!

Det där är grunden. Sen kommer vi säkert att lägga till fler steg, lager eller cirklar som handlar om att tillföra värde till samhället och ekosystemen, hushålla med resurser, tjäna lagom lite pengar och några saker till. Men vi börjar i det mänskliga. Det som skapar lust och mening.

Kanske är det just den grejen som saknas. En modell för meningsfull idé- och affärsutveckling?