Näringslivets hållbarhetsarbete och post corona

Vad händer med hållbarhetsfrågorna efter Covid-19? Det var jag inbjuden till Handelskammarens Hållbarhetsarena för att prata om, i fint sällskap av Elin Sandström som är hållbarhetsspecialist på White Arkitekter och Anna Lidström som är hållbarhetschef på Spendrups (som inte syns i bild men var med på länk).

Och som vanligt går tiden alldeles för fort när man pratar om viktiga saker. Tillsammans med Handelskammarens VD Jenny Emerén samtalade vi kring hur coronapandemin påverkat hållbarhetsarbetet, och vilka råd och tips vi kunde dela med oss av till företag som arbetar med hållbarhetsfrågorna. (Det första tipset måste därför givetvis bli att de företag som inte reflekterat över hållbarhet hittills behöver börja med det omedelbart)

Är Agenda 2030 relevant? Ja, den har gett oss en gemensam färdplan och pekar ut de stora utmaningar som vi alla måste bidra till att lösa. Anna lyfte fram att agendan har blivit en viktig motor för många företag att driva på arbetet med hållbarhetsfrågor. MEN – den är bara relevant om vi fyller den med faktiskt innehåll. Parisavtalet och FN:s konvention om biologisk mångfald har tyvärr visat sig vara mer av läpparnas bekännelse. Nu är det upp till oss alla om vi ska nå det globala målen.

Min erfarenhet är att många mindre företag tycker att det är svårt att översätta de globala målen till den egna verksamheten. Och det finns tyvärr ingen quick fix. Det krävs ett tydligt engagemang och en del tid för att göra de globala målen till sina egna genom en väsentlighetsanalys. Spendrups har själva identifierat fyra fokusområden som är tydlig kopplade till de globala målen, och sedan formulerat mål och åtgärder på varje område. Det här är ett arbete som behöver vara ärligt, genuint och transparent. En genomgång av ett hundratal börsnoterade företags hållbarhetsredovisningar visade att bara en liten del av dem hade mål och åtgärder för sina mest betydande hållbarhetsaspekter. Oftast redovisade man sådant där man redan hade ett positivt bidrag, men med svag koppling till de största avtrycken. Och så var det ju inte tänkt.

Elin berättade om nya spännande projekt som White arbetar med – byggnader som är helt klimatneutrala ur livscykelperspektiv. Hon gav också flera exempel på möjlig omställning och effektivare nyttjande av ytor. Sådant som blivit tydligt under coronapandemin – bland annat hur stora ytor vi nyttjar för bilar i städerna, hur vi kan behöva ställa om våra kontor och arbetsplatser. Cityhandelns nedgång kommer också innebära både svårigheter och möjligheter framöver. Vad ska vi fylla de tomma butiksytorna med?

Jag gav några exempel på hur mindre företag kan utveckla cirkulära lösningar. Hyra ut istället för att sälja är ett kraftfullt verktyg för att ändra vår värdering av material och livslängd. Jag berättade också att nya kontorsbyggnader idag har fått hela sitt inkråm utbytt efter i genomsnitt 7 år. (Ja, du läste rätt) Hyresgästanpassningar gör att man bygger om, river ut och nyinreder. Om fastighetsägare, förvaltare, hyresgäster och inredningsarkitekter skulle börja samverka på ett smart sätt för att nyttja resurserna bättre kunde vi minska klimatavtrycket i fastighetsbranschen betydligt.

Anna delade med sig av exempel på hur Spendrups jobbat med att skapa cirkulära flöden i sin egen verksamhet. De tar hand om en del av dranken (en restprodukt), torkar och gör pellets av den som sedan används till energiförsörjning. Tydliga krav från kunder har drivit på deras hållbarhetsarbete. Kunder som Systembolaget och festivalen Way Out West har efterfrågat ekologiska produkter, vilket har lett till ett samarbete med lantbrukare för att öka tillgången på ekologiska råvaror. Spendrups är dessutom ett familjeföretag som är tydligt värderingsdrivet, vilket också har varit en betydelsefull drivkraft för dem. Det kan vara en stor fördel i hållbarhetsarbetet, och i förlängningen för företagets varumärke och konkurrenskraft.

Och så frågan om vad som händer efter pandemin? Det finns nog många som hoppas att allt ska bli som vanligt snart. Men ”post corona” innebär inte att allt kommer bli som förr. Vi kan vänta oss fler pandemier av det här slaget i framtiden, dessutom med kortare intervall. Ju längre in i orörd natur vi tränger oss för att utvinna naturresurser, desto fler nya virus kommer vi få med oss ut. Vi kommer behöva anpassa oss till nya förutsättningar. Som de vi levt under de sista sex månaderna

Pandemin har också blottlagt hur sårbara många företags leverantörskedjor är. En av globaliseringens många baksidor. Det är en sårbarhet som många företag behöver minska. Att söka leverantörer och samarbetspartners närmare tillverkningen är klokt. Och att ställa om till mer cirkulära affärsmodeller.

Jenny ställde också den lite jobbiga frågan om det redan är kört för klimatet? Lyssna på hela samtalet så får du svaret!

(Avslutningsvis ett tack också till Handelskammaren för att ni möjliggör sådana här samtal. Det behöver näringslivet mer av!)

Människor med idéer som vill skapa ett nytt sammanhang

Ett femtiotal entreprenörer och människor med idéer samlades när nätverket Framtiden Örebro hade kickoff. Foto: Åke Lundström, Bootstrap Sweden.

Vi blev ganska många. Efter en första presentation där vi som grundat nätverket Framtiden Örebro gick igenom våra tankar så delade vi upp oss och pratade om idéer som kan skapa cirkulär handel och återbruk. Om idéer för lokalt producerad hållbar mat. Om idéer för tjänster och utveckling som kan fylla ett helt nytt co-workingspace. Om kreativa uttryck i nya rum för kultur där människor får vara med i skapandet. En teaterlada i en mellanstor, mellansvensk stad. Människor delade generöst med sig av engagemang, kunskap och lust.

Det är precis det vi vill. Det är dags nu. Örebro behöver nya affärer och idéer som hjälper oss att minska vårt samlade negativa avtryck, Vi behöver nya nätverk, lokaler och sammanhang som gör de här idéerna bättre. Platser där människor kan hjälpa varandra att bli klokare och mer hållbara. Där mening, samhällsnytta och planetnytta lägger grunden till ekonomisk bärkraft.

Kanske finns den kritiska massan nu. Det kändes så. Och de inkommande samtalen från både fastighetsägare och människor med ekonomiska resurser som vill investera i något nytt och hållbart väcker hopp. Det är bråttom, men får ta tid. Vi kommer att fortsätta driva den här processen framåt tillsammans med entreprenörerna Anna Nilsson och Sara Hillersberg. Och nu blir vi ännu fler.

Framtiden har kommit till Örebro.

Framtiden kommer till Örebro

I morse dök vi upp i nyhetsflödet här i Örebro när SVT lokalt berättar: FÖRETAGARE TAR SAKEN I EGNA HÄNDER – VILL SKAPA MÖTESPLATS FÖR HÅLLBARHET.

Tillsammans med Sara Hillersberg och Anna Nilsson (som driver Ateljé Återbruk och Rädda världen stygn för stygn) har vi gjort en förstudie och tittar på möjligheten att etablera ett helt nytt sammanhang i Örebro. Så här skriver vi i studiens förord.

”Världen förändras och människans avtryck på jorden är för stort. Om alla människor på jorden skulle leva som oss i Örebro så behöver vi fyra jordklot. Det har vi inte. Därför behöver vi hitta nya sätt att leva på, mötas, producera och konsumera.

Idag saknar Örebro saknar en plats för handel, mathantverk, co-working, möten och kultur där kreatörer, entreprenörer och kunder träffas i något som är här- och närproducerat. Därför tänker vi öppna en sådan plats, och vi kallar den Framtiden.

Omställning är vägen till Framtiden. Här öppnar vi rum för handel, skapande, kultur, mat och dryck som inte bidrar till ökad belastning på natur eller samhälle. Sammanhang för människor som vill ställa något tillrätta. Vi vill bidra till hållbart liv, i ett hållbart Örebro. Framtiden har plats för både varor och tjänster, information och kommunikation, allt inom ramen för omställning till cirkulär ekonomi. En plats där du kan handla med gott samvete men också lära dig något nytt. En plats av och för möten, där du kan få dina kläder och prylar lagade, men också gå en kurs i lagning eller hyra in dig i en ateljé/verkstad.

Framtidens handel, Framtidens mötesplats och arbetsplats och Framtidens makerspace.

I Framtidens omställningshub finns plats för hållbar idé- och affärsutveckling och co-working. Framtidens föreläsningar, konferenser och workshops tar också plats i kreativa rum. När vi samlas under samma tak ger vi varandra inspiration, styrka och handlingskraft. Det bidrar till mänskliga möten och delande mellan etablerade hantverkare, konsulter och entreprenörer och de som verkar mer på hobbynivå men som vill prova sina idéer och möta marknaden.

I hjärtat av Framtiden finns mathantverket. Framtidens restaurang och kafé med ekologisk och närproducerad mat. Ett restaurangkök med möjlighet att hyra in sig i ger frilansande mathantverkare en chans att utveckla sina idéer. Återbruk, ekologiskt, närproducerat och hållbart är ledorden och utgångspunkten för alla verksamheter. Framtidens affärsutveckling leder till omställning i en cirkulär ekonomi.

Det är dags att ställa om Örebro. Framtiden har inte plats för ohållbara affärsidéer. Utan hållbara affärsidéer finns det ingen framtid. I Framtiden är samhällsnyttan det som skapar affärsnyttan.

Så vi är här nu. Och letar efter människor som vill hjälpa oss att skapa något fint. Vi har väntat länge nog.

Välkommen till Framtiden.”

Vi är fler entreprenörer som vill vara en del av ett sånt här sammanhang. Några av oss är beredda att se till att det kan etableras. Så vid sidan av allt annat vi gör i vårt eget företag försöker vi nu att göra det möjligt för oss att kunna göra plats för Framtiden il Örebro. Därför skapar vi nu relationer till entreprenörer som är intresserade. Samtidigt försöker vi hitta fastighetsägare som är beredda att tänka nytt och innovativt i ett långsiktigt perspektiv.

SVT hittade oss redan nu, och vi fick chansen att berätta lite kort om våra tankar i en serie inslag som de gjort om cirkulär ekonomi och avfall. Här kan du läsa på SVT om det vi vill göra.

SVT intervjuar Örebro kommuns miljöstrateg Andreas Sävenstam.

När vi slutar ifrågasätta klimatnödläget kommer vi att göra det som krävs av oss – skapa något nytt

Debattartikel publicerad i NA 10 december 2019. Skriven av Fredrik Bronner.

Debattartikel publicerad i NA 10 december 2019.

Det är klimatnödläge. Om vi accepterar det kan vi förstå att vi måste göra något helt nytt. När vi ger upp hoppet om att de gamla idéerna ska lösa problemen de skapat, då börjar vi skapa något nytt.

Det här är troligen vår tids största och mest lustfyllda utmaning. Vi har redan mycket kunskap och insikt om att de där idéerna behövs och människor med nya idéer finns det gott om. Det är dags att skapa utrymme för dem och inse att det inte räcker med mätbara data, affärsnytta, ekonomisk tillväxt och teknologisk utveckling. Vi måste styra mot gemensamma mål som är meningsfulla och varje ny idé måste förutom affärsnytta skapa verklig samhällsnytta (för människorna) och planetnytta (för allt annat levande i ekosystemen).

Nu måste alla våra idéer tillföra värden till människor och ekosystem. Det blir tydligt när vi accepterar nödläget.

Hur kan det då se ut i Örebro? Det får vi ta reda på tillsammans. Men vi måste kunna mycket bättre än att fortsätta satsa på fortsatt utveckling av ohållbar förbrukning och konsumtion och logistik som grund i vårt samhällsbygge. Om vi säger att vi ska minska utsläppen så skapar vi inte nya utsläpp. Punkt.

Varje entreprenör är viktig i det här samtalet. Varje student och forskare på Örebro universitet. Varje kommunanställd och beslutsfattare i Örebro kommun. Varje kvinna, man och barn. Och alla andra.

Vi kommer att skapa något nytt. Efterfrågan är både enorm och verklig. Klimatnödläget ger oss inte hopp, men kreativitet. Om vi slutar ifrågasätta det.

/Fredrik Bronner

Att göra livet lättare för kunden

Efter många år och ännu fler kurser och rådgivande samtal med unga människor med idéer (vi kan kalla dem entreprenörer) börjar ett tydligt mönster att synas. Väldigt många idéer handlar om att göra livet lättare/bättre för de människor entreprenörer utvecklar en idé för. Att något slags motstånd ska minska, eller något göras på ett ännu mer bekvämt sätt.

Det där är en bra utgångspunkt. Att göra något bättre för människor.

Här börjar ofta processer i idé- och affärsutveckling som kommer att vara bra för att skapa affärsnytta på kort sikt. Kanske också faktiskt göra livet lite bättre för kunden, men också det på kort sikt.

Men, vi måste nog inse att det faktiskt är så att utvecklingskurvan för vår bekvämlighet följer utsläppskurvan och kurvan som visar koncentrationen av koldioxid i atmosfären (på bilden). Och alla de där andra kurvorna som pekar spikrakt uppåt sedan industrialiseringen tog fart. Vi vet att detta inte kommer att fortsätta för alltid. Planeten räcker helt enkelt inte till.

Det är alltså ganska viktigt för oss att förstå att vi måste bryta sambandet mellan att göra livet enklare och bättre för våra kunder, och en ökning av utsläppen. Vi måste acceptera att våra nya idéer för bekvämare liv inte får ha negativa konsekvenser för andra människor, djur, natur och planet. Då måste vi förstå och acceptera vilka de grundläggande behoven är. Det svåra är inte att hitta kortsiktiga behov hos andra människor. Det svåra är att tillfredsställa dessa utan att göra det omöjligt för oss att tillfredsställa våra långsiktiga – och grundläggande – behov. Typ luft som går att andas, vatten som går att dricka och tillräckligt med mat för att överleva, och mänskliga relationer/sammanhang som skapar tillhörighet och trygghet.

Idag satt jag med studenter som snart är färdiga ingenjörer. Utbildade vid ett svenskt universitet. De presenterade veckans utveckling av sina idéer inom ramen för en kurs i marknadsdriven innovation och idéutveckling. Jag råkar vara en av deras kursledare. När jag lyssnade på deras presentationer blev det liksom glasklart. Nu kommer en ny generation med utvecklade krav på bekvämlighet. Med nya idéer som ska tas till marknaden.

Vi måste bli bättre på att koppla ihop affärsnytta med samhällsnytta och planetnytta. Omedelbart. Annars är risken överhängande att vår nya bekvämlighet gör livet olidligt obekvämt om bara ett par årtionden. Det kräver en djupare insikt och förståelse för hur den här planeten som vi bor på fungerar. Det kräver idéer som konsekvensanalyseras djupare och bredare. Det kräver nya modeller och verktyg för idé- och affärsutveckling.

Då blir det kanske lättare för oss som lever i ett blött och kallt land att acceptera att det är klokare att gå till fots i staden, eller att ta sin gamla trampcykel än att använda den där elsparkcykeln. Eller att det är lösningar för delande av bilar som är det riktigt innovativa, snarare än hur bilen drivs. Och att mer vegetariskt i maten kombinerat med mindre matsvinn kanske är klokare än att äta insikter och kaniner.

Jag tror ibland att vår fåfänga jakt på ett ännu bekvämare liv är en av de grundläggande orsakerna till att vår konsumtion (och utsläppen som är direkt kopplade till denna konsumtion) ökar. Det är nog mest ett kortsiktigt ångestdämpande som har fler negativa långsiktiga konsekvenser än långsiktiga förbättringar.

Här är entreprenörer och människor med nya idéer viktiga. Om vi klarar av att balansera kortsiktiga och långsiktiga perspektiv. Om vi tittar utanför vår egen affärsnytta och börjar våra processer i större och bredare nyttoperspektiv för samhället vi lever i och planeten vi lever på.

Det är utmanande, svårt och obekvämt att vara människa. Ganska ofta. Med den insikten kan vi kanske tänka lite klokare. Så att vi utvecklar bättre liv för varandra, utan att försämra de grundläggande förutsättningarna för allt liv.

För att uttrycka det klart och tydligt: Framtidens idéer kan inte utnyttja människors känslor av motstånd inför livets utmaningar för att skapa affärsnytta. Vår ångest, oro, lättja och lathet riskerar att utplåna oss så länge som idéer utvecklas utan ambitioner om att lösa dessa problem på ett djupare plan för människan, och ett bredare plan för samhället och planeten.

/Fredrik Bronner

Den som händelsevis tycker att detta verkar naivt får gärna ta kontakt så pratar vi om saken. Eller så tar vi det samtalet till en smältande glaciär och försöker få förståelse för vår bekvämlighet. Risken är dock att det blir svårt för oss att övertala glaciären att sluta smälta. Den kommer inte att bry sig om oss. Den bara gör det den gör, som en konsekvens av det vi gör.

En folkrörelse som är viktig i omställningen till ett hållbart samhälle

Sara Bronner berättar om planetära gränser på Örebro läns idrottsförbund 4 november 2019.

Idag fick vi samtala med anställda på Örebro läns idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna. Vi berättade om klimatförändringarna och vilka konsekvenser de får. Vi diskuterade människor, vår konsumtion och de utsläpp de genererar. Och vilka konsekvenser de får. Vi gick igenom aktuell fakta om klimatförändringar, massutrotning, regnskogsförstöring, jordförstöring och vattenbrist. Det blev frågor och svar om plast i haven och matbrist och kommande flyktingströmmar. Vi presenterade de globala målen för hållbar utveckling. Och ja, vi visade filmen med de fallande valrossarna. Eftersom människans påverkan på planeten sällan blir tydligare än så.

Idrottsrörelsen är en av de folkrörelser som formade det Sverige vi lever idag. Som folkrörelsen har idrotten gjort stor skillnad. Men även idrotten har drabbats av utvecklingsknas och har en alldeles för stor negativ påverkan på naturen, ekosystemen och klimatet. Oräkneliga transporter, överkonsumtion och brist på cirkulärt tänkande gör att idrotten också bidrar till de konsekvenser som mänskligheten skapar för sig själv, men också för allt annat som lever på planeten vi vuxit ur.

Vi tror att idrottsrörelsen kan vara en av de samlade rörelser som går först och visar vägen mot ett samhälle där vi klarar av att hålla oss inom de givna ramar som planeten sätter. Idrotten har gjort det tidigare. Idag fick vi lyssna på kloka problemformuleringar men också kreativa lösningsförslag.

Kunskap gör skillnad. Den som förstått att vi måste agera i det nödläge mänskligheten satt sig i kommer att börja agera. Eftersom nästan varannan svensk är medlem i en idrottsförening så kan den här rörelsen göra viktiga saker.

Så vi tycker väldigt mycket om att arbeta med idrottsrörelsen.

Omställning och nya idéer kräver att vi förstår att framtiden inte är som nu

Läser Jenny Anderssons och Erik Westerholms ”Slaget om framtiden – forskningens roll i konflikten mellan tillväxt och miljö” just nu. Välskrivet och viktigt om samhällsvetenskap och humaniora som viktiga delar i förståelsen av hur vi ska förhålla oss till klimatkrisen. Eller det handlar nog om något större, hur vi ska förhålla oss till framtiden.

Redan i inledningen ställer de viktiga frågor som vi borde ställa oss just nu. Som jag ställer mig ofta. Vem bestämmer om hur vi pratar om framtiden? Hur kommer vi tillsammans fram till vad som är bra/dåligt för oss i vårt sätt att utveckla ett samhälle som fungerar även i en annorlunda framtid? Hur kan vi förbereda oss för något som inte har hänt än? De konstaterar också att det är viktigt att förstå att alla dessa frågeställningar kommer att färgas av nuet. Av de förhärskande idéerna, tankarna och sätten att leva.

”Det har ofta bekymrat oss att den kunskapsutveckling som ska hjälpa oss att förstå framtiden själv verkar indragen i processer som handlar om normalisering, om att stabilisera nuets tendenser, att bevara strukturer, normer och maktrelationer. Framtidsstudierna själva har ofta hamnat nära ett management-tänk eller strategisk reflektion, där framtiden egentligen inte är särskilt närvarande.”

Jenny Andersson och Erik Westholm ur ”Slaget om framtiden”.

Jag kommer från humanioran. Som kulturvetare känner jag att det äntligen kommer ett perspektiv på klimatkrisen och ohållbarhetsfrågorna som jag har lättare att förstå än de naturvetenskapliga och ekonomiska perspektiven. För mig är det här grundläggande viktigt. Att vi diskuterar och ifrågasätter våra egna förhållningssätt. Det är inte någon naturlag att vi ska fortsätta att naivt tro på obegränsad tillväxt på en begränsad planet. Det är inte heller något universell lagbundenhet som gör att vi låter totalitära krafter ta allt mer makt över det vi kallar demokratin. Det är saker som händer vi att väljer att låta dem hända.

Vi människor har enorm kraft när vi agerar medvetet. När vi relaterar och skapar sammanhang där vår samlade kunskap och erfarenhet möts för att skapa nya saker eller möta svåra utmaningar. Kanske är det just detta som varit vår viktigaste faktor genom evolutionen. Men, vi lever i en tid där vi lockats att tro att det är kapitalismens möjligheter att skapa ekonomiskt välstånd som är svaret på det mesta. Vi filtrerar hela vår existens genom framsteg. Att allt måste bli större, bättre, snabbare, längre eller på något annat sätt mätbart växande.

Det här är något vi skapat. Eller åtminstone något som människor med makt och inflytande har skapat. Alltså kan vi skapa något annat. Om det krävs för att vi ska överleva och fortsätta kunna leva goda liv utan att begränsa andra människor och varelsers rätt till samma sak.

I Svenska kyrkans välformulerade biskopsbrev om klimatet finns bland annat intressanta formuleringar om existentiell oro för framtiden.

”Vi är alla delaktiga i det som skett, det som nu sker och för hur framtiden kommer att bli. Det är både ett gemensamt och individuellt ansvar. Som enskilda har vi ibland svårt att se vad vi kan råda över och vad som ligger bortom vår påverkan.
[…]
Den som vill göra rätt måste först identifiera vad som är fel. Destruktiva beteenden och strukturer behöver synliggöras för att kunna förändras.”

Det är nog så att vi måste förstå vår egen tid och vilka konsekvenser det vi gör nu kommer att ha för de människor som ska leva i framtiden. Sen måste vi känna att det är meningsfullt att ha en idé eller en plan för att skapa värde för oss själva och andra, utan att begränsa andra människors möjligheter att skapa sitt värde. Idag och imorgon. Då blir det grundläggande att förstå att vi inte kan använda de idéer och verktyg som skapat problemen för att lösa dem. Och ännu mer grundläggande blir det att vi förstår och accepterar att våra idéer i många fall skapar just problem.

Jag accepterar det. Och försöker hitta andra idéer. Det driver mig när jag talar om utvecklingsfrågor. När jag är rådgivare eller mentor. I utbildningssituationer med unga människor. Jag har alltid varit lite orolig för gränsdragningen i detta. Skolad i en tid där Karl Popper och objektiviteten liksom lagt en våt tung filt av absurd mätbarhet, evidens och empiri. Född och uppväxt i världens mest sekulariserade land har jag haft svårt att förstå att det är själva tron på ett växande mätbart inget som är målet. Att normativt tänkande är farligt. Samtidigt som det nu är klarare än någonsin att människan genom teknikutveckling och framsteg vuxit ur planeten. Att vi inte längre bara har förutsättningar att förstöra vår egen värld och civilisation, utan att vi faktiskt redan gör det. Även om vi har svårt att förstå det eftersom konsekvenserna av det vi gör nu kommer att märkas i framtiden.

Det här är ett samtal jag vill föra ofta, med många. Eftersom jag tror att det kommer att skapa inspiration och helt nya idéer. Och det behöver vi. Framtiden kommer att se helt annorlunda ut. I en värld där haven stiger, matjorden och dricksvattnet inte räcker till och hundratals miljoner människor måste fly är det naivt att tro att vi bara kan fortsätta att förlänga nuet. Den här framtiden kommer troligen snabbare än vi lockas att tro. Allt fler naturvetenskapliga forskare larmar om att permafrosten börjat tina i en allt snabbare takt. 70 år tidigare än vi tänkt. Att arterna dör ut i massor. Att koncentrationen av kol i atmosfären fortsätter att öka i takt med att utsläppen inte minskar.

Vi behöver de där nya idéerna nu. Jenny Andersson och Erik Westholm hjälper mig att förstå det. Deras bok är viktig. I ett inslag i Vetenskapsradion i P1 sammanfattar de hela grejen själva.

Vi kan inte vänta längre. Nuet har vuxit ur planeten. För mig innebär det några konkreta saker:

Jag vill få in livet mellan husen – de kulturer och sammanhang människor skapar – i alla samtal om samhälls- och stadsbyggnad jag leder eller är med i. Eller i alla rapporter och utredningar och strategier jag hjälper företag och organisationer att ta fram.

Jag kan bara ge entreprenörer, innovatörer och startups råd som handlar om cirkulära affärsmodeller. Det handlar inte längre om att minimera skadliga effekter av affärsidéer, det handlar om att tillföra värden.

Jag måste få vara klar och tydlig med det klimatnödläge våra nuvarande idéer har försatt oss i. Att människan och vår ekonomi vuxit ur den enda planet vi kan leva på.

Jag måste bidra till fler samtal och möten där människor med olika perspektiv och bakgrunder möts och diskuterar framtiden.

Där finns mitt entreprenörskap. Jag behöver känna att jag skapar det där värdet mellan egennytta, affärsnytta och samhällsnytta. Inte bara här och nu, utan även för en framtid som jag vet ganska lite om, men förstår att jag och min generation har en stor påverkan på.

/Fredrik Bronner

Öppet på grund av klimatstrejk

Vi stänger inte när vi klimatstrejkar. Nej, vi öppnar på en annan plats. Därför möter ni oss under hösten på fredageftermiddagar utanför Rådhuset på Stortorget i Örebro. Där tar vi plats tillsammans med andra människor som vill vara med och ta Örebro till en framtid där vi människor fortfarande får plats och kan leva.

Vi kan bättre än så här. Därför måste vi prata om den där radikala omställningen. Därför behöver vi entreprenörer och människor och nya idéer.

Företagare For Future

Kom och diskutera framtidens cirkulära affärsmodeller med oss.
Var med och utveckla helt nya idéer.

Fredagar mellan klockan 15 och 17.
Stortorget, Örebro,
Vid Rådhuset.

Sluta backa Greta. Gör som Greta!

Fredrik Bronner. Kulturvetare, entreprenör och kommunikatör. VD för Bronner & Bronner Samhällsutveckling AB.

Det är måndag morgon. Jag lyssnar på Vetenskapens Värld i P1. Ett intressant samtal om åskådareffekten. Ett antal forskare resonerar om det som uppstår när vi människor liksom gör som alla andra och inte bryter ett nödläge eller en kris. Eller vad som händer när vi faktiskt gör det. 

Den är intressant den där effekten. Det krävs att någon agerar kraftfullt och väcker oss människor ibland. Som när en människa svimmar i rulltrappan. Nu argumenterar några för att Greta Thunberg gjort just det. Att hon under det året som gått tagit sig ifrån att vara en ensam skolstrejkare utanför riksdagshuset till att få flera miljoner människor att gå ut och demonstrera.

Så är det nog. Men det räcker inte. Det är fantastiskt att se FN-skrapan belyst med citat av Greta Thunberg. Det gör något fint med magen av att se bilderna på 270 000 människor på gatorna i Berlin och flera miljoner världen över. Men, jag vill nog påstå att vi fortfarande i allt väsentligt är åskådare. Visst, vårt fokus har förflyttats från den något mer abstrakta frågan om klimat och miljö till en flicka och ett växande antal demonstranter. Vi ser och imponeras av andras agerande. Det är med all säkerhet en viktigt förflyttning av fokus, men om vi ska göra det som Greta vill, då måste vi börja agera själva. Det räcker inte med att titta på.

Ja, det var några miljoner människor ute på gatorna i fredags. Men…. det var också bara någon promille av jordens befolkning. De behöver bli oerhört många fler. Som demonstrerar, som ställer om sina liv och som kräver att företag och beslutsfattare på alla nivåer (i politiska partier, föreningar, regeringar, fackförbund etc) fattar radikala beslut som gör att det som måste hända nu faktiskt händer. Typ att vi slutar gräva upp fossila bränslen ur jorden och öka utsläppen av koldioxid. Typ att vi slutar driva på det sjätte massutdöendet. Typ att vi slutar leva som att jorden har obegränsade resurser.

Eller ännu enklare: Inser att vi måste bryta tillväxtekonomin och ge upp kapitalismen. (Jo, det går att påstå det utan att vara kommunist år 2019).

Att förstå hur åskådareffekten fungerar ger bra perspektiv. Det räcker inte att med att titta på Greta. Det räcker inte med att backa Greta. Vi måste göra som Greta och vi måste göra det nu.

Eller gör det som Greta ber dig att göra om du är beslutsfattare. För ni verkar vara ganska många sådana som inte förstått att de här miljonerna av barn, unga och andra som gick ut på gatorna i fredags demonstrerade mot…… er, dig och den passivitet ni visar.

Eftersom vi är mitt i en vecka fylld av viktiga händelser för miljö- och klimatrörelsen så rekommenderar jag minst ett deltagande i fredagens ännu större demonstrationer. Leta upp ditt lokala initiativ. Om det inte finns, starta det.

Sluta vara åskådare. Var den som andra följer istället.

/Fredrik Bronner

Har det äntligen blivit dags för en regional utveckling som är hållbar på riktigt?

Vad görs i regionerna för att främja regional utveckling och tillväxt? Där får vi nog många svar. Vad görs för att denna utveckling ska vara hållbar och styra mot de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030? Vi misstänker att den frågan blir svårare att svara på.  Men nu finns det ett tydligt uppdrag till regionerna –  att bli bättre på att hitta svaren på den andra frågan. 

För varje månad som går blir det allt mer uppenbart att vi människor har försatt oss i ett klimatnödläge. Juli månad i år blev den varmaste månad som någonsin mätts upp, och konsekvenserna är tydliga genom smältande isar, döende korallrev och brinnande regnskogar. Människans långsiktiga överlevnad kan inte längre tas för given. Samtidigt gör sig bristen på social hållbarhet tydlig genom utanförskap, segregation, ojämlik hälsa och ensamhet i de flesta samhällen.

Det är uppenbart att det krävs en radikal omställning av samhället i en mer hållbar riktning, om Sverige överhuvudtaget ska ha en chans att nå våra åtaganden i Parisavtalet och Agenda 2030. Och mycket av omställningen måste ske på lokal nivå. Det är där nya idéer växer fram, och det är där alla företag startar, utvecklas och kanske växer till något större. Det är det många som förstår idag, och de regionala utvecklingsstrategierna uttrycker allt oftare en ambition att stödja och främja en sådan utveckling.

Men kommer det bli verklighet av orden i strategierna? Kommer vi faktiskt få se ett näringsliv som utvecklar nya affärsmodeller utifrån den sociala, cirkulära och biobaserade ekonomin, och som bidrar till en hållbar produktion och konsumtion – innan det är försent? Eller kommer det fortsätta med business as usual?

Det beror faktiskt på hur vi väljer att agera nu. Regeringen har nu gett Tillväxtverket har ett särskilt uppdrag att främja en hållbar utveckling inom det regionala tillväxtarbetet – 89 miljoner kronor ska fördelas under de kommande fyra åren. Ett tillfälle som regionerna verkligen borde ta tillvara om de på allvar vill bidra till en hållbar utveckling.

En start i arbetet är att regionerna runtom i landet har i uppdrag att göra en behovsanalys, för att under 2020 kunna söka stöd hos Tillväxtverket för det fortsatta arbetet. Behovsanalyserna ska sätta fingret på vad det är som behöver förändras i det regionala utvecklingsarbetet och näringslivsutvecklingen för att alla insatser faktiskt ska bidra till en hållbar utveckling. Frågor som bör ställas är: Vilka effekter ger egentligen våra stöd och insatser idag utifrån ett hållbarhetsperspektiv? Vad i våra metoder och arbetssätt behöver förändras? Hur kan vi tänka helt nytt för att främja ett hållbart företagande och entreprenörskap i vår region? En klok och välgjord behovsanalys ger goda förutsättningar att få ta del av Tillväxtverkets medel – för att sedan på riktigt kunna vara med och bidra till en hållbar omställning!

Nu ser vi fram emot att få se en massa spännande, kreativa och nytänkande initiativ för att integrera Agenda 2030 i alla mål och insatser som görs inom ramen för regional utveckling och tillväxt. Vad krävs av regionerna för att lyckas med det? Behovsanalysen är ett viktigt första steg. Ökad kunskap och medvetenhet i organisationen ett annat. Hållbarhetsintegrerade processer, metoder och insatser ett tredje. Och detta ställer givetvis krav på ett modigt och insiktsfullt ledarskap.

På Bronner & Bronners egen önskelista står utvecklingen av regionala program för att främja hållbart, cirkulärt och socialt entreprenörskap. Och helst med särskilt fokus på unga människor. Något som vi själva har utvecklat en modell för, och gärna vill fortsätta att utveckla i samarbete med andra. Fler entreprenörer med hållbara affärsidéer är nyckeln till ett hållbart näringsliv, mer inflytande över den egna livssituationen – helt enkelt den nödvändiga samhällsomställningen.