Omställning och nya idéer kräver att vi förstår att framtiden inte är som nu

Läser Jenny Anderssons och Erik Westerholms ”Slaget om framtiden – forskningens roll i konflikten mellan tillväxt och miljö” just nu. Välskrivet och viktigt om samhällsvetenskap och humaniora som viktiga delar i förståelsen av hur vi ska förhålla oss till klimatkrisen. Eller det handlar nog om något större, hur vi ska förhålla oss till framtiden.

Redan i inledningen ställer de viktiga frågor som vi borde ställa oss just nu. Som jag ställer mig ofta. Vem bestämmer om hur vi pratar om framtiden? Hur kommer vi tillsammans fram till vad som är bra/dåligt för oss i vårt sätt att utveckla ett samhälle som fungerar även i en annorlunda framtid? Hur kan vi förbereda oss för något som inte har hänt än? De konstaterar också att det är viktigt att förstå att alla dessa frågeställningar kommer att färgas av nuet. Av de förhärskande idéerna, tankarna och sätten att leva.

”Det har ofta bekymrat oss att den kunskapsutveckling som ska hjälpa oss att förstå framtiden själv verkar indragen i processer som handlar om normalisering, om att stabilisera nuets tendenser, att bevara strukturer, normer och maktrelationer. Framtidsstudierna själva har ofta hamnat nära ett management-tänk eller strategisk reflektion, där framtiden egentligen inte är särskilt närvarande.”

Jenny Andersson och Erik Westholm ur ”Slaget om framtiden”.

Jag kommer från humanioran. Som kulturvetare känner jag att det äntligen kommer ett perspektiv på klimatkrisen och ohållbarhetsfrågorna som jag har lättare att förstå än de naturvetenskapliga och ekonomiska perspektiven. För mig är det här grundläggande viktigt. Att vi diskuterar och ifrågasätter våra egna förhållningssätt. Det är inte någon naturlag att vi ska fortsätta att naivt tro på obegränsad tillväxt på en begränsad planet. Det är inte heller något universell lagbundenhet som gör att vi låter totalitära krafter ta allt mer makt över det vi kallar demokratin. Det är saker som händer vi att väljer att låta dem hända.

Vi människor har enorm kraft när vi agerar medvetet. När vi relaterar och skapar sammanhang där vår samlade kunskap och erfarenhet möts för att skapa nya saker eller möta svåra utmaningar. Kanske är det just detta som varit vår viktigaste faktor genom evolutionen. Men, vi lever i en tid där vi lockats att tro att det är kapitalismens möjligheter att skapa ekonomiskt välstånd som är svaret på det mesta. Vi filtrerar hela vår existens genom framsteg. Att allt måste bli större, bättre, snabbare, längre eller på något annat sätt mätbart växande.

Det här är något vi skapat. Eller åtminstone något som människor med makt och inflytande har skapat. Alltså kan vi skapa något annat. Om det krävs för att vi ska överleva och fortsätta kunna leva goda liv utan att begränsa andra människor och varelsers rätt till samma sak.

I Svenska kyrkans välformulerade biskopsbrev om klimatet finns bland annat intressanta formuleringar om existentiell oro för framtiden.

”Vi är alla delaktiga i det som skett, det som nu sker och för hur framtiden kommer att bli. Det är både ett gemensamt och individuellt ansvar. Som enskilda har vi ibland svårt att se vad vi kan råda över och vad som ligger bortom vår påverkan.
[…]
Den som vill göra rätt måste först identifiera vad som är fel. Destruktiva beteenden och strukturer behöver synliggöras för att kunna förändras.”

Det är nog så att vi måste förstå vår egen tid och vilka konsekvenser det vi gör nu kommer att ha för de människor som ska leva i framtiden. Sen måste vi känna att det är meningsfullt att ha en idé eller en plan för att skapa värde för oss själva och andra, utan att begränsa andra människors möjligheter att skapa sitt värde. Idag och imorgon. Då blir det grundläggande att förstå att vi inte kan använda de idéer och verktyg som skapat problemen för att lösa dem. Och ännu mer grundläggande blir det att vi förstår och accepterar att våra idéer i många fall skapar just problem.

Jag accepterar det. Och försöker hitta andra idéer. Det driver mig när jag talar om utvecklingsfrågor. När jag är rådgivare eller mentor. I utbildningssituationer med unga människor. Jag har alltid varit lite orolig för gränsdragningen i detta. Skolad i en tid där Karl Popper och objektiviteten liksom lagt en våt tung filt av absurd mätbarhet, evidens och empiri. Född och uppväxt i världens mest sekulariserade land har jag haft svårt att förstå att det är själva tron på ett växande mätbart inget som är målet. Att normativt tänkande är farligt. Samtidigt som det nu är klarare än någonsin att människan genom teknikutveckling och framsteg vuxit ur planeten. Att vi inte längre bara har förutsättningar att förstöra vår egen värld och civilisation, utan att vi faktiskt redan gör det. Även om vi har svårt att förstå det eftersom konsekvenserna av det vi gör nu kommer att märkas i framtiden.

Det här är ett samtal jag vill föra ofta, med många. Eftersom jag tror att det kommer att skapa inspiration och helt nya idéer. Och det behöver vi. Framtiden kommer att se helt annorlunda ut. I en värld där haven stiger, matjorden och dricksvattnet inte räcker till och hundratals miljoner människor måste fly är det naivt att tro att vi bara kan fortsätta att förlänga nuet. Den här framtiden kommer troligen snabbare än vi lockas att tro. Allt fler naturvetenskapliga forskare larmar om att permafrosten börjat tina i en allt snabbare takt. 70 år tidigare än vi tänkt. Att arterna dör ut i massor. Att koncentrationen av kol i atmosfären fortsätter att öka i takt med att utsläppen inte minskar.

Vi behöver de där nya idéerna nu. Jenny Andersson och Erik Westholm hjälper mig att förstå det. Deras bok är viktig. I ett inslag i Vetenskapsradion i P1 sammanfattar de hela grejen själva.

Vi kan inte vänta längre. Nuet har vuxit ur planeten. För mig innebär det några konkreta saker:

Jag vill få in livet mellan husen – de kulturer och sammanhang människor skapar – i alla samtal om samhälls- och stadsbyggnad jag leder eller är med i. Eller i alla rapporter och utredningar och strategier jag hjälper företag och organisationer att ta fram.

Jag kan bara ge entreprenörer, innovatörer och startups råd som handlar om cirkulära affärsmodeller. Det handlar inte längre om att minimera skadliga effekter av affärsidéer, det handlar om att tillföra värden.

Jag måste få vara klar och tydlig med det klimatnödläge våra nuvarande idéer har försatt oss i. Att människan och vår ekonomi vuxit ur den enda planet vi kan leva på.

Jag måste bidra till fler samtal och möten där människor med olika perspektiv och bakgrunder möts och diskuterar framtiden.

Där finns mitt entreprenörskap. Jag behöver känna att jag skapar det där värdet mellan egennytta, affärsnytta och samhällsnytta. Inte bara här och nu, utan även för en framtid som jag vet ganska lite om, men förstår att jag och min generation har en stor påverkan på.

/Fredrik Bronner

Att berätta om något viktigt och innovativt

Vi har fått möjlighet att bidra lite i ett spännande och innovativt projekt. Det är Örebro Läns Museum som producerar framtidsexpeditionen SENSATIONELLA FYND FRÅN PLASTÅLDERN. En spännande interaktiv utställning/ pedagogiskt program som lyfter frågor om hållbarhet, klimat och miljö.

Utställningen är framtagen med hjälp av forskare och finansiering från Formas och vi har fått vara med i delar av processen för att hjälpa till att utveckla dialog med elever. Idag har vi dokumenterat och filmat klasser på en skola i Örebro under en testomgång av spelet. Det är spännande att se och höra hur eleverna tar sig an uppgiften och den kunskap som finns i berättelsen som utvecklar sig under spelets gång.

Genom en berättelse om framtidens folk, Lives, porträtteras vår samtid – plaståldern. Denna skruvade och humoristiska spegling av vårt samhälle väcker tankar kring västvärldens moderna sätt att leva och konsumera. Med avstamp i den senaste forskningen kretsar frågorna i utställningen kring konsumtion och livsstil, material och produktion, inflytande och jämställdhet, klimat, miljö och resiliens.

I samarbete med filmaren Hanna Welander tar vi fram material som ska göra det lättare för skolor och lärare att förstå hur de kan använda sig av det här spelet i sina lärprocesser. För oss är det här spelet ett fint exempel på värdeskapande lärande och vi hoppas att många skolor tar in det.

Själva hoppas vi få bjuda in andra företagare, entreprenörer och beslutsfattare att spela någon gång. Det här spelet kan nämligen göra allas förståelse för vår tids utmaningar när det gäller ohållbarheten väldigt tydlig.

Örebro Läns Museum bidrar mycket i utvecklandet av mjuk upplysning och kulturell hållbarhet. Det är inspirerande att följa det arbetet.

Meningslöst skapar mening

Läser igenom Svenskarna och internet 2019. Det enda som intresserad mig direkt är att de frågat om meningsfullhet. Och att så få tycker att det där med sociala medier faktiskt känns meningsfullt.

Det är liksom två trender som krockar här. Det vi lägger allra mest tid på tycker vi känns meningslöst. Men vi kanske inte använder sociala medier för att känna mening, vi kanske bara gör det för att vi kan. Eller till nån slags förströelse.

Mening.
Jo, vi borde nog prata mer om mening i flera sammanhang. När jag läser den här undersökningen så hittar jag nämligen flera indikatorer på att just meningslösheten i sig kanske skapar mening. Om det får jag nog återkomma till, när jag har mer tid att läsa.

/Fredrik Bronner

Människor, musik och det finaste mötet

Leni Kravac från Slovenien på den officiella efterfesten.

Live at Heart i Örebro. Kanske det finaste mötet jag upplevt i mitt liv. Det händer något med människor som möts i musik. När gränserna mellan publik och artist blir diffusa. När vi alla liksom är på samma nivå. Det händer på Live at Heart och därför borde fler människor upptäcka den här fantastiska veckan vi har i Örebro sedan tio år tillbaka. Den finns eftersom ett par människor med idéer bestämde sig. Och för att ny generation tog över och vidareutvecklade.

Det kommer människor från hela världen hit.
För att möta andra människor i musiken.
Du borde bli en av dem.

Det är galet skönt att bli överkörd av elva kanadensare som spelar blås så kraftigt att det inte går att förklara för andra än som var med. Att sjunga med på språk en inte förstår. Att prata med kreativa människor som försöker hitta lyssnare.

Jag älskar Live at Heart och är väldigt glad över att jag får vara med på ett litet hörn i den här organisationen. Framförallt är jag oerhört tacksam över att det finns människor som gör det här mötet möjligt, och människor som vill komma hit med sin musik.

My son the hurricane från Kanada.

Fredagssamtal 5: Om musiken

I det femte fredagssamtalet vill vi prata om ett språk som ligger oss varmt om hjärtat. Det handlar om musiken. Så mitt under festivalen – det fantastiska internationella musikmötet – Live at Heart bjuder vi in till fredagssamtal igen.

Musiken har varit central för oss människor ända sedan vi utvecklades på savannen för hundratusentals år sedan. Varför är musik det skönaste språket? Vad händer i mig när jag lyssnar på musik? Varför mår jag så bra när jag spelar musik eller sjunger? Vilken musik vill jag att andra ska upptäcka? Skulle världen vara bättre om våra ledare var musikaliska?

Musik skapar relationer mellan människor. Genom musiken berättar vi några av våra starkaste berättelser – om kärlek, sorg, ensamhet, glädje och… revolution. Musik påverkar våra känslor men också våra kroppar. Hur är musik läkande? Varför används musik också som tortyrredskap?

Mitt under fina festivalen Live at Heart (där musiker, producenter och publik möts i Örebro) tänker vi hålla ett nytt fredagssamtal. Eftersom vi själva älskar musik och är beroende av den. Så välkommen till ett samtal om just musiken.

Den här gången gör vi samtalet i form av en After Work. Vi öppnar upp vårt hemmakontor för samtalet och bjuder på soppa, surdegsbröd och bubbel. Sedan går vi ut i fredagskvällens musikaliska överflöd under Live at Heart.

Vi har plats för sex gäster runt bordet.

Tid:
Fredag 6 september
Klockan 16.00-18.00

Plats:
Hos Bronner & Bronner
Trädgårdsgatan 18, Örebro

Vill du vara med i det här fredagssamtalet?
Anmälan via mail till osa@bronnerbronner.se senast 2 september. Vi kommer att välkomna sex gäster till samtalet, som hålls vid vårt matbord. Gästerna bjuds på vegetarisk soppa och bröd.

Läs mer om tanken bakom fredagssamtalet här.

Konstnärligt entreprenörskap

Idag avslutade vi två delkurser som letts av Fredrik Bronner på Musikhögskolan vid Örebro universitet. Det är studenter på musikproduktionsprogrammets sista termin som under vintern fått utveckla idéer inom sitt konstnärliga entreprenörskap. Idag hade de slutpitchar och vi satt med i en jury som lyssnade och gav återkoppling.

Kultur är oerhört viktigt i varje samhälle. Musik är ett språk som berör alla människor. På olika sätt. Villkoren för de kreativa människor som gör, spelar in, producerar och för ut musiken har förändrats kraftig genom åren och det är väldigt givande att få leda samtal och diskussioner med unga människor som gör musik. När vi inledde kursen tittade vi på filmen PressPausePlay som tydligt visar på förändringen.

Vi behöver de här människorna. Vi behöver hjälpa dem att hitta sina vägar i ett konstnärligt entreprenörskap. Det är något av det finaste vi kan göra. Men, det är även ett sätt för oss att hjälpa oss själva. Inom några år finns det välutvecklade låtskrivaralgoritmer som kan göra musik för oss i realtid. Men, inget kommer att kunna ersätta det som kreativa människor berättar. Inget kommer att beröra oss på samma sätt som det som andra människor skapat, och som väcker känslor i oss själva.

Musiken berättar något om vår samtid. Hela tiden. Vi behöver de här människorna och det har varit en förmån att få följa dem en bit längs vägen.

Att processa ljud kanske dödar kultur och förståelse

Hemma på min gata i stan.
I tunnelbanan.
På tåget.
I bilar och på cyklar.

Människorna i hörlurar. Fler människor lyssnar på mer musik än någonsin. Eller ljudböcker. Eller poddar. Det borde väl vara bra. Om fler människor lyssnar på mer musik, fler berättelser och nya samtal kan väl inget vara dåligt med det? Men, allt fler röster höjs. Funderingar kring vad denna ökade kvantitet i konsumtionen av ljud faktiskt berättar om vår samtid. Har den överhuvudtaget något med kvalitet att göra? Denna fixering vid hörlurar. Som reducerar brus, stänger ute omvärlden och isolerar. Som hjälper oss att slippa ha kontakt med andra människor i det offentliga rummet. Vad gör den med vår lyssning?

Jag tror att allt fler människor processar ljud, snarare än lyssnar aktivt på något de tycker om. Alltså använder ljud för att stänga omvärlden ute (eller för att kliva in i en egen specialdesignad verklighet). Istället för att lyssna på naturens egna ljud under långpasset i terrängen så betar jag av 2-3 avsnitt av favoritpodden. Eller den där aggressiva spellistan som höjer min upplevelse av pulsen och stegen. Samma sak under mina stressade promenader mellan möten. Ljuden får mig att fokusera. Inåt kanske. Men allt oftare undrar jag på vad.

Frågan är hur många som ens lyssnar på något annat än brusreduceringen?

Just nu föreläser jag för blivande musikproducenter på väg ut i arbetsliv och entreprenörskap. De är under avslut på en akademisk utbildning vid ett svenskt universitet. Vi diskuterar konstnärsskapet och kreativiteten. För en tid sedan åt jag lunch med en av deras lärare. En person som också forskat om musik och kultur. Vi diskuterade automatiskt låtskrivande. Att Siri, Google Assistant och Alexa om några år kommer att göra musik anpassad för oss i realtid. Algoritmer lär redan finnas. Apple behöver bara analysera min lyssning (som de borde ha koll på efter en närmare 20 år lång kundrelation). Tekniskt är det möjligt. Jag tror också att många kommer att älska det. Men, jag undrar hur stort eller litet utrymmet för människans skapande kommer att vara i framtiden. Studenterna jag jobbar med just nu är redan anmärkningsvärda och kreativa. Okända? Kanske. Men icke desto mindre skapar de musik som berör.

Jag tror att vi behöver fler av deras sort. De där som behöver berätta något. Med hjälp av musik. Något som vi kan relatera till och beröras av. Toner och ord som tar tag i oss på djupet, snarare än processas. för att skapa ett brus som tar bort omgivningen.

Kommer algoritmerna kunna göra samma sak? De kan nog skapa ljud som stänger människor ute, men kan de skapa musik som berör mig? Jag är inte säker på att jag vill veta. Jag börjar få nog av hörlurar, skärmar och människor som inte går att nå, trots att de står mitt emot mig. Hela tiden.

Så nu tar jag av mig mina hörlurar. Jag har valt att leva i staden eftersom jag tror att jag vill ha människor runt om mig. Då är det jättedumt att stänga dem ute. Jag älskar musik och vill att människor som skriver den ska fortsätta att göra det. Jag behöver den för att bli förbannad på löpbandet och orka. Eller när jag diskar, saknar min älskade eller har ont i magen. Men, jag behöver den inte för att processa ljud som ska hjälpa mig att bygga min bubbla starkare. Om jag aldrig lyssnar på andra kommer jag få svårt att förstå varför världen ser ut som den gör.

Vi hörs.

/Fredrik Bronner

(Men jo, jag kommer fortfarande ligga hemma i soffan med mina gamla tyska superlurar när jag vill lyssna på något anmärkningsvärt bra. Som lager av stråkar eller finstämt piano. När jag verkligen behöver avskärma mig för att höra. Det sker i ensamhet.)

Utbildar och examinerar

Idag har jag suttit i en studio på en musikhögskola vid ett universitet och lyssnat på originalverk. Eller enklare uttryckt… jag har fått förmånen att sitta ned i en panel och lyssna på låtar skrivna av studenter på ett musikproduktionsprogram. Studenter jag ska undervisa under början av året. De läser sista terminen och jag ska hjälpa dem att ta sitt konstnärsskap till omvärlden och marknaden. Inspirera och hjälpa dem att förstå entreprenörskapets vägar i kulturen. Det kommer att bli fint.

Idag fick jag hoppa in i en panel för att examinarera deras sista kurser från föregående termin. Blev uppriktigt omskakad av all talang och hantverksskicklighet de här producenterna redan visar. Det är något väldigt speciellt med skapande människor. Att jag får bidra i deras utbildning är givande.

/Fredrik