Tillvarons tillhåll – om staden och platsen

OBS i P1 har den här veckan publicerat en serie samtal under rubriken Tillvarons tillhåll som du som arbetar med stads- eller samhällsplanering borde lyssna på. Även du som arbetar med platsmarknadsföring kan nog må bra av att lyssna på de här talade essäerna.

Efter att ha jobbat med såna här frågor i mer än tjugo år har jag blivit en sån där människa som går i cirklar. Som känner igen cyklerna av trender i hur vi diskuterar städer och platser. Pandemin har satt saker i skarpare ljus. Digitaliseringen som fortsätter bidrar med några skarpa kontraster.

I det tredje samtalet är utgångspunkten Jane Jacobs tankar om staden. När jag lyssnar på det påminns jag om något. Nämligen att det är människorna som är platsen. Summan av liv. På rätt plats är det inte bara människorna, utan även allt annat liv. Djur, natur, väder och vind.

Det är i mellanrummen det händer. Mellan husen, i parkerna, på torgen, trottoarerna, framför scenerna, vid borden. När vi möts, reagerar, responderar och känner något. Där uppstår dragningskraften.

Vad skulle hända om vi fördjupade och breddade våra samtal om framtidens städer och platser? Kopplade ihop oss med gårdagen? Om vi förstår varför vi står där vi står blir det kanske lättare för oss inse vad vi behöver nu. Så att vi kan ta kursen mot framtiden på ett mer hållbart sätt.

Jag står kvar i min korsning där mening, samhällsnytta, planetnytta och ekonomisk resiliens möts. I just min korsning ser jag en stadskärna som sakta tömts på mänskligt innehåll, där matbud som har bråttom tar plats i mellanrummen. Men de ser ganska ensamma ut.

Samtalen i OBS kräver lite av dig som lyssnar. De är korta, men innehållsrika. Kanske tvingar dig att respondera snarare än omedelbart reagera. Jag tror att det är bra. Kanske är det så vi borde se på våra städer och platser också? Det är nog värt att prova. Tillvarons tillhåll, mellanrummen, livet mellan husen. Svaren finns ju där. Hos människorna och allt annat som lever. Det är ju vi som attraherar varandra.

/Fredrik Bronner

Livet i mellanrummen är gott i Malmö

Malmö är den svenska stad som växer snabbast just nu. På något sätt känns det helt oviktigt. Samtidigt lite viktigt. Fredrik Bronner lägger tävlingen åt sidan och resonerar om något annat. Livet mellan husen.

Läser i Sydsvenskan att Malmö tydligen hade störst inflyttning förra året. Läser också de ganska förutsägbara (och till stor del rimliga) förklaringarna. Som handlar om att människor väljer bort Stockholm för övriga delar av landet i nån slags pandemi-färgad gröna våg.

Nu tror jag kanske att de flesta människor fattar stora beslut om var de vill leva i något längre perspektiv än ett år i pandemi. Och det är här jag tror att Malmös attraktionskraft finns. Malmö har ganska många saker som talar för att fler människor kommer att lockas till platsen. Inte bara det faktum att det just nu färdigställs mängder med nya bostäder i Malmö och Skåne. Nej, det byggs för fyllt i många svenska städer. Även i Stockholm.

Det är i livet mellan husen kraften finns. Det där som lockar. Malmö är en av de mest innovativa och progressiva kommunerna. Som faktiskt ser kraften i de där mellanrummen. Här finns saker på plats som många andra kommuner fortfarande debatterar politiskt. Smarta och moderna lösningar för delande. Väl utbyggt kollektivtrafik. Levande och blandade miljöer. Riktiga parker. Lägg till ett riktigt hav, närheten till Köpenhamn och vägen till Europa samt Sveriges kanske piggaste lärosäte just nu – Malmö universitet. Samt ett näringsliv där det spirar av moderna och hållbara startups.

En kritisk massa av människor som vill skapa ett större värde och samhällsnytta.

Den gamla industristaden och modellstaden för folkhemmet håller på att bli något annat. Varje gång jag är i Malmö slås jag av hur snabbt denna utveckling går, men också att den inte tappar bort människan i skalan. Det känns som att Malmö utvecklas med fokus på människan. Därför blir det lättare att mötas här och skapa något nytt.

I mellanrummen. I livet mellan husen.

Jag har länge lockats av Malmö. Någon gång ska jag släppa min hund fri på det stora fältet vid Ribersborg. Hitta nya sammanhang för de där samtalen om hållbar utveckling. På en plats där det inte är ifrågasatt längre. Där det händer.

Jag förstår att jag inte är ensam om det.

/Fredrik Bronner

Vad är trygghet?

Fredrik Bronner leder ett samtal på det breda temat trygghet. Intressant att få höra olika perspektiv på en fråga som – i likhet med så många andra viktiga frågor – riskerar att polarisera människor. I det här samtalet möter vi olika entreprenörer, experter och beslutsfattare som säger ganska kloka saker om trygghet. Som påminner om något ganska enkelt egentligen: Sedda och bekräftade människor växer. Så blir vi trygga.

Vad är trygghet? Det finns kanske inte något patentsvar på den frågan. Men många tänkvärda saker sades den här morgonen i Mariakyrkan i Skogås.

Digitalisering handlar om kulturerna vi utvecklar

God Morgon Huddinge 12 december 2019. Tekniska problem gör att ljudet är dåligt de första 5 minuterna ungefär. Sen blir det lättare att höra.

Fredrik Bronner ledde årets sista frukostmöte för företagare, beslutsfattare och investerare i Huddinge den här morgonen. I serien God Morgon Huddinge (som arrangeras av Huddinge kommun och Arena Huddinge) var morgonens tema DIGITALISERING och vi fick lyssna på innovatörer/entreprenörer och förändringsledare. Kloka människor som fick oss att tänka lite djupare kring de tjänster vi utvecklar och varför vi utvecklar dem.

Som så mycket annat handlar digitalisering främst om kultur. Alltså de sammanhang och kulturer vi människor skapar. Teknik och digitalisering ger oss nya möjligheter, men det är våra tankar och känslor som ligger till grund för de algoritmer och koder många av de nya tjänsterna liksom innehåller. Vill vi ha ett fördomsfullt samhälle så programmerar vi in våra fördomar. Vill vi ha ett annat samhälle så programmerar vi på andra sätt.

Digitalisering är inte teknik. Det är ett annat sätt att tänka. Så det är ju bra om vi känner efter vad det är för samhälle vi vill bygga. Då kan vi tänka fram helt nya lösningar på gamla problem, istället för att bara förlänga nuet.

Framtiden finns i mellanrummen

I Huddinge finns ett spännande forum som heter Arena Huddinge. Där möts kommun, samhällsbyggare och lokala företagare/entreprenörer för att driva gemensamma utvecklingsfrågor. Varje år har Arena Huddinge en medlemskonferens och i år hjälpte vi till med planering och genomförande av konferensen.

Fredrik Bronner modererade mötet som hölls i nya lokaler. Forskningshuset NEO i Flemingsberg har ett antal väldigt moderna mötesrum och vi fick ta plats i Erna Möller-salen. Ett sjuttiotal personer samlades och lyssnade på huvudtalare som Troed Troedsson, Stig-Arne Bäckman och Philippe Castaing. Dessutom kloka inspel från bland andra kommundirektör Camilla Broo, Huges vd Karin Strömberg Ekström, kommunalråden Malin Danielsson (L) och Sara Heelge Vikmång (S). Entreprenörer som Eva Swede och Christer Holger bidrog med viktiga perspektiv på kompetens och värdeskapande lärande och i en avslutande panelsession sammanfattade Therese Friedman (Fabege), Pia Forsberg (Huddinge kommun) och Edward Howard (Arena Huddinge) diskussionerna tillsammans med Christer Holger (Skapaskolan). Diskussioner som handlat om framtiden, hur vi ser på kompetens och människor, samt inspirerande samtal om de där bortglömda platserna som kan bli något helt annat.

Några saker som sammanfattar dagen: Vi lär inte möta framtiden bäst med dagens strukturer. Talanger och blivande entreprenörer finns runtomkring oss hela tiden och om vi slutar vara fast i våra fördomar kan vi hitta enormt många nya idéer som hjälper oss att möta den där framtiden på klokare sätt. Och så har vi platser som vi kan använda under tiden vi ställer om en plats. Lucktomter, fastigheter och byggnader som mycket väl kan användas för startups och idéer som inte kan betala kommersiell hyra i början. Framtidens Reffen, Pop Brixton eller Mauerpark kan mycket väl finnas där vi är. Som i Flemingsberg. Det är inte något som hindrar oss, mer än våra egna tankar.

Framtiden finns i mellanrummen. Mellan människor, mellan hus, mellan platser och mellan tankar och idéer som kan ta plats. Där kommer platsens erbjudande till omvärlden att utvecklas och summan av människorna som redan befolkar platsen är redan väldigt stor.

Och det var intressant att notera hur många frågor som kom in till Troed Troedsson om miljö och hållbarhet. Hans svar var också intressanta och gav mersmak till en djupare diskussion med framtidsanalytikerna. Men den får vi återkomma till.

Vi tycker det är fint att få arbeta med Arena Huddinge. Det händer bra saker när människor möts och lyssnar på varandra. Och i Huddinge händer det enormt mycket just nu.

Kompetenskonferens i Trelleborg

Sara & Fredrik Bronner leder samtal på konferens om kompetensförsörjning i Trelleborg. I panelen Tove Möller Andersson, näringslivs- och turismchef Lunds kommun, Zara Göransson Tosic, chef för Arbetsmarknadsförvaltningen i Trelleborgs kommun samt Erik Lindell, näringslivsutvecklare Region Skåne. Fotograf: Fanny Nyberg.

Vi var närmare hundra personer som samlades i den gamla Ångkvarnen i Trelleborgs hamn den här regniga och blåsiga fredagen. På agendan stod samtal om Trelleborgs och regionens kompetensförsörjning i allmänhet, men Trelleborgs planerade utveckling i synnerhet. Den stora hamnen i Trelleborg ska flyttas och helt ny infrastruktur och helt nya områden för företagande, boende och stadsliv skapas. En fin aspekt är att människorna liksom får tillbaka närheten till havet. Eller kanske får en närhet de aldrig haft i de centrala delarna av Trelleborg, där flerfilig väg, järnvägsspår och hamn skiljer människorna effektivt från havet.

Det var fint att få leda de här samtalen. Goda talare som Fredrik Torberger (Kairos Future) och Lovisa Sterner (Grasp Insight) gjorde inspirerande föredragningar. Kunniga Charlotte Lindström (Kuststad 2025) och Isaac Karlsson (Tillväxtverket) gav oss bra kunskap och i panelerna med företagare och tjänstemän från olika kommuner och regionen så fick vi ta del av många erfarenheter.

Vi tycker om att få leda sådana här samtal. Extra kul att få göra det i Skåne, där det händer så många spännande saker. Öresundsregionen skapar en dynamik vi inte ser någon annanstans i Sverige, och det lockar oss söderut.

Men framförallt lockas vi av samtal där olika perspektiv på samhällsutvecklingen möts. Där vi kan diskutera och kanske lära oss något som vi tar med oss i vårt fortsatta arbete. Idag gjorde vi det. Och säkert de allra flesta som lyssnade på samtalen.

På väg söderut

Vi ska leda samtal på en konferens i Skåne om ett par veckor. Samtal om samhällsutveckling, regionala kärnor och kompetensförsörjning. Intressanta talare och intressant program. Kul att få börja arbeta i Skåne. Vi har en längtan efter det. Det händer många spännande saker, progressiva saker och det utvecklas goda idéer där nere vid sundet.

Så det är kul att vidga vyerna från Stockholm/Mälardalen och Örebro. Nån gång i framtiden har vi ett kontor i Malmö. Kanske till och med ett hemmakontor.

Till Visby och Almedalen

Nu åker vi till Gotland, Visby och årets Almedalsvecka. Två uppdrag i stads- och samhällsutvecklingsgenren. Det blir spännande. Vi har varit många år på den här arenan och ser den utvecklas.

I år leder vi ett samtal som handlar om behovet av samhällsfastigheter i växande städer. I en tid när många samhällsbyggares fokus förflyttas från bostäder (kanske på grund av en försvagad bostadsmarknad) till samhällsfastigheter blir det fint att leda ett samtal där företrädare för en kraftigt växande kommun och ett av landets största välfärdsföretag möts.


Dessutom leder vi ett spännande samtal om det som kan vara Sveriges mest intressanta stadsutvecklingsprojekt just nu – Flemingsberg. Vad händer med Stockholm och Sverige när den första internationellt jämförbara stadsdelen utvecklas? Intressant på så många sätt.

Två intensiva dagar i Visby väntar. Sedan åker vi söderut för att sammanfatta våren och ta några dagar ledigt. Det blir både storstad och vandring vid hav och i skyddad ädelskog.

Vilka är människorna?

Idag ledde vi en workshop i ett av Sveriges mest spännande områden. Unikt stora stadsbyggnadsplaner med fantastiskt fina möjligheter men också några stora utmaningar. Inte minst när det gäller social och ekologisk hållbarhet.

När vi utvecklar platser är det grundläggande att vi förstår vilka människor vi kan erbjuda ett bättre liv på platsen. Så det var fint att se och höra hur kommunikatörer och samhällsbyggare diskuterade vilka de här människorna är och kan vara. Och hur platsens utveckling kan möta människornas behov. Det kändes som att vi släppte lös en skön drivkraft under några timmar. Och fick höra många viktiga saker.

I en tid när vi ska bygga lika mycket stad i världen som vi byggt hittills (i människans historia) – och samtidigt få ner koldioxidutsläppen till noll… och i samma tid på allvar försöka uppnå social rättvisa…. då kommer det att krävas ganska mycket av oss. Målen finns formulerade i Agenda 2030, det vill säga FNs globala hållbarhetsmål. De målen ska vi förstås använda när vi utvecklar våra platser också.

Då är det grundläggande att vi tittar på människors behov. Vilka är de här behoven och hur kan vi bidra till att de uppfylls? Och hur kan vi göra det samtidigt som vi håller oss inom de planetära gränserna, eller helt enkelt tillför mer värde till människor och natur än vi tar.

Vi tror att det går. Men det kräver kreativitet, nytänkande och en djup förståelse för hur saker hänger ihop. Dagens workshop fick oss att tro att vi människor kan skapa hållbart. När förutsättningarna är de rätta, och alla har samma mål.

Glasklart x3 om nuläget och lösningar

Det sägs mycket.
Det delas mycket.
Det brusar ständigt.

Men, här är tre glasklara personer i tre tydliga föredrag om nuläget och varför de hållbara lösningarna/omställningen måste ta fart nu. Bra att ha som utgånspunkt för många samtal om utgångsläget.

Paul Gilding i ett minimalistiskt föredrag om att vi måste sluta hoppas och börja agera. Jorden är full nu. Överfull.

Kate Raworth om en ny ekonomisk modell. Tydlig och enkel. Donut economics. En ekonomisk modell som kan fungera cirkulärt och hållbart.

Philip Wollen om varför djuren måste bort från menyn. Eller varför vi människor håller på att äta upp oss själva. Ett oerhört starkt tal.

Vi behöver nya affärsmodeller. Som utgår ifrån helheten. Den egna nyttan (affärsnyttan) kan aldrig ske på bekostnad av nyttan för helheten (samhällsnyttan) av ekosystem, människor, djur, natur, rättvisa och planetens begränsningar.

Tvärtom. Affärsmodellerna måste ta sin utgångspunkt i helheten och hitta en affärsnytta där. Varför? Annars överlever vi inte. Och de här tre föredragen förklarar det ganska tydligt.

/Fredrik