Det magiska finns också nära

Det har varit ett märkligt år. Igår läste jag nyheten om att världen har tystnat under coronapandemin. Så mycket att seismologerna häpnar när de läser av sina instrument. Fabriker har stoppat, trafiken har minskat. Vårt samhälle har inte bara blivit tystare, det har också blivit renare. I framtiden kommer forskarna troligtvis kunna visa hur många liv som också räddats genom pandemin, genom att utsläppen av hälsoskadliga ämnen har minskat. Konsekvenserna av covid-19 är motsägelsefulla och mångbottnade.

Reserestriktionerna har också förändrat vår semester. Istället för New Yorks skyline, stenklippor i Kroatien och sandstränder i Italien och Thailand så fylls sociala medier med bilder från svenska fjällvärlden, från Kinnekulle, campingplatser i Småland, stränderna på Österlen och insjöar i Sörmland. Många svenskar har varit på platser i vårt eget land som de aldrig skulle sett annars. De plockar hjortron och blåbär, hittar nya badplatser och provar aktiviteter de aldrig gjort tidigare. Jag tror att många för första gången verkligen ser och uppskattar den fantastiska natur vi har omkring oss här. Och det tror jag är en förutsättning för att vi faktiskt ska kunna bry oss om hur vår livsstil förstör planeten vi lever på.

Vi på Bronner & Bronner – jag och Fredrik – är mitt i semestern nu. Vi har inte varit längre bort från vårt hem än sex mil men ändå hunnit uppleva fantastiska stunder. Bäverungar som leker i vattnet, magiska solnedgångar över vattnet, många timmars paddling på sjöar och kanaler, vackra skogar och fina sandstränder.

Tänk om den här sommaren kunde få bli det där uppvaknandet vi svenskar behöver. En insikt om att vi inte behöver flyga utomlands flera gånger om året. Att naturen runt hörnet också kan vara magisk. Att det finns så mycket att upptäcka här hemma. Att vi borde vara lite mer nöjda med det enkla och nära. Att vi faktiskt inte blir lyckligare av allt det vi gör som skapar stora avtryck på miljön.

Min finaste stund hittills den här sommaren? När jag vaknade i tältet 05.30 en morgon av en pigg fågel. Kunde inte somna om utan gick istället ut på en promenad i den tidiga morgonsolen vid en Värmlandssjö. Dimman låg tät över sjön men solstrålarna värmde försiktigt, daggen glittrade i spindelnät och det var så vackert att det nästan gjorde ont. När jag kom tillbaka till tältet gjorde vi kaffe och åt frukost vid sjön, stilla och mjukt. Så kan man också ha det. Och det var nästan gratis.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *